Aftonbladet – 22 februari 1867, sida 3

J ofvan redogjorda debatten ett långt anfö rande till försvar för utskottet. Hr Silfver sparre likaledes ett anförande, hvari utsko: iews benägenhe! för prohibitionssystemet gan Iska skarpt tilltygades, och beklagade at utskottet föreslagit botemedel, hvilket skull: åstadkomma andra och lika svåra olyckor som dem man ville afhjelpa. Hr Pehr Tham yrkade att ?aldrig någo franskt vin skulle få handlas för annat elle mera än för svenskt stångjern?. Först efter nio dagars förlopp blef grefve v. Schwerin färdig med sitt svar i ett lång skriftligt anförande. Han erkände det loyalt sätt, hvarpå hans motståndare gått tillvä ge, och det tillmötesgående som ministrarne visat. Efter en vidlyftig deduktion om dessa: ställning till representationen, hvartill Eng land togs till utgångspunkt, öfvergick tala ren till specialiteter, hvaraf åtskilliga kunne vara af intresse. Emedan ingen statsekonomisk journal fanns, saknade allmänheten til:förlitliga upp. gifter om Sverges export och import. De var sålunda obekant att genom handeln på Finland hade Sverges rörelsekapital blott på fyra år minskats med sex kanske tio millioner rdr. I kuststäderna hade priset på mjölk pr kanna, i anseende till myntets låga värde, stigit till 18 sk. riksgäldssedlar, men kaffet gällde 36 till 42 sk. samma mynt; följden skulle ju blifva att alla folkklasser, som förut åto vällieg, nu skulle bli kaffekonosamenter; derföre hade kaffet bort fördyras, när priset på mjölken ej kunde nedsättas. Då derikares konsumtion af utländska varor ej tyngde handelsvågen så mycket som de lägre klassernas, så var det både rätt och nödvändigt att stäfja konsumtionen g-nom högre tullar, bestämma snitt och färg på kläder, föreskr fva hvem som skulle ha och icke ha rsttighet att nyttja — plymer och hvilka sorter vin borde begagnas, Man hade ju intet hopp om tullförhöjningar, då frih. Wireen förklarat att all tullafgift, som öfversteg 10—15 å högst 25 procent af varans värde, vore olämplig och skadlig?. Men förtullningsprocenten på salt var enligt 1799 års tulltaxa bestämd till 41 procent, på tobak till 41 jrec. och på somliga gorter vin till 100 proc. Huru hög är ej förtullningsprocenten i England på alla införeelvaror? Och månne ej hos britiska ministrar och bhritiska parlamentsledamöter billigt kan förutsättas ega kännedom om bved som är olämpligt och skadligt?? Frih. Wirsn hade rätt deri, att ?en förhöjning i tullen är en beskattning på samhällev?, — men om tullistraderna öfverstiga statens behof, så kan ju den positiva bevillnivgen minskas. När massan af nationen klagar öfver för låga tullafgifter och bönfaller att deros begär ef er utländska öfverflödsvaror måtte stäfjas genom varornas fördyrande — hyarföre ej då gä opinionen till mötes? — 0. 8. Ve I samma anda fortgick hela anförandet, och ?blef med mycket bifell upptaget?, täger protokollet. Frih. Wirsn svarude genast — i korta satser. I deduktionen låg han öfver grefve erin, men i tankesprång och para täflade han ej mel denne. en videre relation om den långvariga debatten sakna vi utrymme; ty huru intresaut den. är såsom en tidsbild, skulle den bli tröttand :Men den ade ocks flera komiska momenter. De gjord anmärkningarne mot betänkandet förmogades skola förinleda en återremiss. Under debatten hade rih. Steöl von Holsteia högtidligt yttrat: Den strid som blifvit :örjad, tyckes nu salkas fill drabbning.? — Med anledning häraf erivirade frib. af Wetterstedt: Jag hemställer om icke, intilldess utskottets svar nträffar, det vore bäst att uppskjuta den frågavarande drabbningen, den jag i alla all förmodar ej bör bli för mycket blodig, u d mindre icke, på sätt utskottet redan öreslagit, tullstaten dessförinnan blifvit stäld ou militärisk fot.