Aftonbladet – 21 februari 1867, sida 2

Låt oss nu höra den andra visiten. Jag behöfver icke höra mer om den första. Den andra visiten kommer att göras a en karl, fortfor la Cigale. Det tycker jag battre om, svarade en. kan småleende. Kanske kommer denne man ensam, kanske också kommer han i sällskap med en annan karl och ett fruntimmer,4 Alltid ett och detsamma. De båda männen äro unga. Den ene är nästan skägglös. Han har endast små bruna, uppvridna mustascher. Det är en student, som studerar lagfarenhet. sOch den andre? Något äldre, trettio år, mycket brun, militärisk hållning. Han är soldat?4 Ja. Hva? vill ni att han eljest skulle vara 25 Det är så mycket folk, som har militärisk hållning och som likväl icke äro annat än förklädda småkrämare. Det är sannt, mamma. Och qvinnan?4 En liflig brunett, studentens älskarinna. Godt. Är det allt? För närvarande, ja. Man kan icke få veta hvad de der menniskorna vilja? Det får ni veta utaf dem sjelfva. Tack. Låt mig nu se brefvet. Se här, sade jätten, och drog upp ur sin ficka ett försegladt konvolut,: som han räckte henne. Hvad är det i det der, min gubbe? Har ni någon aning derom?4 frågade la Pacline och sökte att blicka ända i djupet af jättens hjerta. Nej, svarade denne utan att blinka för enkans lågande blick.