Aftonbladet – 21 februari 1867, sida 2

Den nordiska fesien rades förliden lördag den 16 dennes af psala studentkår å gillets lokal. Meslemvar af alla samhällsklasser och äfven damer oro inbjudna att i festen deltaga, och hade essa sednare häraf begagnat sig till ett anal af 59, bland hvilka landshöfdingskan refvinnan Hamilton och domprostinnan nös samt fröken Thekla Knös. Omkring 00 herrar deltogo i festen, hufvudsakligen tudenter, föröfrigt professorer och andra kademiska lärare, embetsmän, militärer, orgare och landtbor. Landshöfdingen grefve Iamilton och universitetets rektor professor Iesse voro närvarande. Bland särskildt injudna gäster hade man nöjet se två norrvän, brr Nicolaysen, fullmäktig vid norska tatsrådafdelningens i Stockholm kansli, och lansen, studerande vid teknologiska instiutet i Stockholm, samt två finnar, hrr Palmberg och Grotenfelt, den förre studeande vid teknologiska institutet, den sedvare vid Ultuna landtbruksinstitut. Lokalen rar prydligt dekorerad. I salens södra ända, vå den för talarne anbragta upphöjningen, este siv en bautasten, omgifven a fanor och öfverst af standaret med Odins bild. Pill denna väl anordnade dekoration slöt sig å ömse sidor cn rik skog af granar och ifver det hela sträckte sig längs hela vägsen en af målaremästaren Florell utförd oaddekoration, föreställande ett nordiskt andskap. Halens båda långsidor pryddes Mt Sverges, Norges, Danmarks och Finlands vapensköldar. I bautastenens runslinga lästes namnen: Almqvist, Ballin, Bjursten, Boström, Börjesson, Duncker, Erikson, Fahlerantz, Heagenstad, Höckert, Michaölson, Nordenskiöld, Nordman, Sahlström, Scharling, Stenhammar, Stockfleth och Wexels. Mellan talen utfördes säng af studentkårens sångförening samt musik af Uplands regementes musikkår. Den vackra festen fortgick under en glad och animerad sinnesstämning till öfver midnatt. Raden af festtal inleddes af studentkårens ordförande dr von Scheele, som föreslog skålen för Nordens konungar Carl XV och Kristian IX. Skålen för fädrens minne föreslogs derefter af hr A. Flodman. Derpå följde skålen för Boströms minne, föreslagen al docenten Wikner. Skålen för Nordens universiteter föreslogs af dr von Bergen. Studentkårens vice ordförande docent Hammarskjöld föreslog derefter skålen för universitetets prokansler H, H. erkebiskopen samt universitetets rektor professor Hesse, hvilka gäsom hedersgäster voro till festen inbjudna. Denna skål besvarades af rektor. Prokansleren hade icke varit i tillfälle att antaga inbjudningen. Skålen för de närvarande norska och finska gäste:na föreslogs derpå af docenten Hammarskjöld, hvilken skål besvarades af norrmannen Nicolaysen och finnen Grotenfelt. Derefter följde skålen för qvinnan, föreslagen af studeranden frih. Stjernstedt. Sedan hörefter ordet blifvit förklaradi fritt, följde en mängd tal af dels allvarligt dels skämtsamt innehåll. Docenten Forsell föresleg en skål för vårt gamla fosterland och dess nya samhällsskick. Kandidaten Centervali tolkade saknaden efter de under förflutna år bortgångna kam rater och föreslog en skål för deras minne, Docenten Hammerskjöl föreslog en skål för Nordiska nationalföreningen med följande tal: Man får ofta höra uttalas den satsen, att den skandinaviska nordens tre folk äro så olika; och det är sannt; de äro det. Naturen i de länder, de bebo, är ju långtifrån densamma; detta måste ju redan inverka på folken. Hvar och en, som närmare gil: ver akt på dessa folk, han skall o k finna många skiljaktigheter, många egendomligheter, hvarigen m de utmärka sig från bvarandra. Olika lyonen och anlag, olika konstnärlig och litterär begåfning och utveckling, olika historiska minnen, olika institutioner, allt detta och mera dertill göra det ju till något mer än en blott godtycklighet, när man talar om Nordens trenne folk och gi!ver dem hvartdera ett eget namn. Och det vore uten tvifvel icke att önska, att all denna skiljaktighet skulle försvinna; i och med detsamma skulle helt visst dö bort mycket so : är godt och berättigadt. — Och likväl, mina herrar, finnes dei ea enhet, en gemensamhet mellan Nordens trenne folk. Från ett gemensamt ursprung på stundom skilda banor, men i stadig vexelverkan med med hvarandra ha Nordens folk nu åter begynt behjerta — hvad de blott allt för länge hade glömt — att de dock i det väsentliga äro ett. Vi fira i afton nordisk fest; vi kalla den icke upsaliensisk, vi nämna den ej en gång svensk. Hvarföre då det nordiska namnet? Månne vi ej dermed beteckna, att äfven vi i någon mån hafva behjertat Nordens enhet. — Jag tror mig då ej göra något, som kan väcka förvåning, om jag vid en fest, sådan som denna, påminner om det samfund, som särskilut gjort det till gin uppgift att arbeta för den tanke, som ligger till grund för vår fest: jag menar den Nordiska nationalföreningen. Man talar i fysiken om materiens inerti; men det finnes ock en annan inerti; jag menar massans obenägenhet och tröghet alt fatia hvarje tanke, som man ej insupit likasom med modersmjölken. Den inertien är till hinder för mången till att besinna den sanningen, att Nordens frenne länder deck utgöra blott ett Skandinavien. Det finnes hos en och annan en lemning af forntida nationalhat, det finnes fördomar, och lojhet och tröghet till itöppna ögonen för dn sanning, som : dnare tider likasom ånyo dragit fram i Jjuset; allt detta ör Nordens sak till hinders. Ja! mina herrar,