Aftonbladet – 21 februari 1867, sida 2

Den osynliges budbärare. Våra båda vänner lyssnade uppmärksamt; efter några ögonblick började la Pecline samtalet sålunda: Uff! jag är trött, jag orkar icke mer, sade hon och satie sig. Sätt er igen, min gubbe, vi ha mycket att språka vid hvarandra.? Det beror på!? svarade la Cigele och följde hennes uppmaning. Men i afseende på hvad ni sade om er trötthet, hvarför trafvar ni omkring så mycket .. Lemna ert yrke såsom väckerska och behåll endast grönsakshandeln.? Ni är allt för god, ni, med edra råd. Ån grytan då?... skulle hon koka ensam kanske???