Aftonbladet – 19 februari 1867, sida 3

att ) 2!sedda att betala insatserba idet diploma om tiska spelet. Man vet hur kavinettskassan sig beryktade skuld tillkom. Det var På 20 ag I talet fråga om ett parti mellan prins fu ot I staf af Wasa och prinsessan Marianne aj att ) Nederländerna, en af Europas rikaste furst liga arftagerskor. Detta giftermål ingick ej till li Carl Johans dynastiska beräkningar. Sver10ges dåvarande minister i Haag, hr dOhsson, 2 I försågs då med medel, vida utöfver hvad ministerkassans egna tillgångar medgåfvo, I schweizaren Pollier, prins Gustafs guvernör, fvanns för svenska hofvets afsigter och inörI talade sin elev, på hvilken han egde det 10 I största inflytande, att göra anspråk på att dr i giftermålskontraktet bli betitlad prins af ill Sverge; och på detta vilkor, som nederländska hofvet afslog för att icke stöta sig med it eröfraren af Maestricht, strandade partiet. ;sGjorde en svensk diplomat sålunda om tt intet ett parti, som icke var den regerande 2 I dyhastien behagligt, så föranledde en anil nan brytningen af ett dylikt, som på sin hr tid betraktades såsom mycket önskvärdt. mj En preussisk prinsesea var på förslag till 8 I brud åt kronprinsen Oscar. Vår dåvarande ör utrikesminister, grefve v. Engeström, bade, j medan underhandlingen härom pågick, den f oskickligheten att en gång yttra till preusg, siska ministern, hr larrach: Er konung tmåtte vara glad nu, som får sin dotter gift 5 I med svenska tronfiljaren.? Yttrandet blef ! tapporteradt, och hade till följd att partiet ,. I bröts af den st :lta hohenzollernska slägten. ss) Se der hvad hrr diplomater göra med de ihemliga eller uppenbarl ga medel som stå ttl dem till buds! Att, som härvarande spanska ministerresidenten Don Jos Curtoys de p. Anduaga häromdagen, besvära sig, med så t mycket som en vederläggning i en tidning slaf en för deras land nedsättande eller förlarglig uppgift, är något som åtminstone aldrig kan falla ett svenskt, vid något .J utländskt hot ackrediteradt, sändebud in, Svenska ministern i Paris tar icke någon -I befattnng med de saker som skickas till I verldsexpositionen, — det är kammarherIl ren Fahnehjelms göra, — och anmälvin; Barne till inträdesbiljetters erhållande vid , nåmnda exposition eke icke i utrikesmini steren, utan hos prins Oscar, hvilken, med sitt I lifliga intresse för allting, sålunda nu äfven rI blifvit belastad med ett uppdrag som egent : ligen ekulle egna sig för en Låstbom. Ifrågavarande exposition visar eljest förebud till samma raseri att förtjena pengar. jsom fick makt med stockholmarne vid den skandinaviska expositionen förra året. I Nighar fuvnit priset på tidsbiljetterna temligen tilltaget; hör nu hvad våra vänner parisarne vid expositionen tänka förtjena på annonser. Här föreligger oss prospekten till en Paris—Guide, en vägvisare för expoI sitionsbesökande, som skall komma att re: digeras af Frankrikes förnämsta litteratörer och lärde, och i sjelfva .verket upptager prospekten sina 120 namn på författare och vetenskapsn.än, bland hvilka vi återfinna Victor Hugo, som skall skrifva inledningen, Louis Blanc, Eugåne Pelletan, Rnan, BSainteBeuve, Michelet, Laboulaye, Theophile Gautier, Dumas far och son, George Sand, Jules Janin, Emile de Girardin, Paul de Kock, dr Veron, Nadar, Paul Feval, Berryer, Jules Favre, doktorerna Nlaton och Tardieu m. fl. gamla bekanta, Det är ändå icke alla, ty redaktionen förbehåller sig att i en ytteriigare prospektus få uppgifva de nya medarbetare som komma att figurera i verket, hvilket är bestämdt att upptaga 1200 sidor text, 100 planscher och ett stort avtal kartor. Priset på boken beräknas ej högre än tll 10 å 12 francs, men redaktionen bespetsar sig på att få utgifra den i fyra upplagor å 20,000 exemplar hvardera, och annonspriset för en sida om 58 å 60 rader är bestämdt för 1:a upplagan till. 2 dito.. 3:e — dit 4:e — dito. hvilket gör för annonsens infö. rande i alla fyra upplagorna ...frs 2766 66. ; Anmnonspriset, beräknadt efter rad, blir,, 20 francs för raden för första upplagan, g och för de öfriga med minskning i samma proportion som för sidan, d. v. s. 33 pro-l cent för andra upplagan, 40 proc. för den8 tredje och 50 proc. för den fjerde. Hvilket H Vv u Teran mA m— I MMM FN ON AR d VD allt, på begäran, till underrättelse meddelas för svenska annonsörer, som efter detta förmodligen skola infinna sig i mängd så snart ej adressen på Vägvisarens byrå blir bekant. u Stockholm, som icke alla dagar har råd k att kosta på sig en exposition, nöjer sig! för närvarande med sådana billiga förströ-yk elser som t. ex. att en afton gå till Bernsv och se på hr Selinders imitation af Molins jä fontän i lefvande bilder, sjelfva fontänen !e framställd i form af ett naturligt skydragt a af hr Aspman. Det är en rik och smak-y full komposition, vid hvilken en af våralh stora skådespelerskor (hvem kan det vara?)!h blott lärer haft det att anmärka, att bil-b derna voro för mycket påklädda. För öf-) rigt underhålles man vid de Bernska aftonunderhållningarne med komiska sånger aflst de s. k. amerikanska negersångarne, hvilka K blana annat härma skällande bundar så natr turligt, att verkliga hundar, som mellan h sina herrars ben smugit sig in i salongen, åt börja skälla med — en kritik mera smickaf rande än man kan tänka sig en sådan un-ge der den formen. En medlem af sällskapet ht lärer ock på ett mycket lyckadt sätt härma bc tuppens läte — om äfven detta med den verkan att framkalla tuppar i salongen skall jag M icke kunna säga. Det berättas att dessalya Christys Minstrels vid sitt besök i Upsala fö under sista distingen lupit någon fara, då lse den estetiska ungdomen betraktade derasfö uppträdande på Upsala teater såsom ett vanhelgande af detta de ambulatoriska svenska st, sånggudinnornas tempel. På samma sätt hyssra jade mean åt dem i Kjöbenhavn de första 1 aftnarne de uppträdde der i Sommerlyst, de förliden sommar. Det var af förargelse öf-va ver att morianerna kunde tvättas hvita. Men sedan man fick veta att John Bull lika villigt går in på detta skämt på Hen-E, nes Majestäts eleganta teater i Haymarket som på kapplöpningsbanan, fann äfven hr Sörensen sig deri. Hr Svensson, som i alla tider haft sin glädje af att skåda underliga djur, som tid efter annan på hufvudstadens set och landets första scen applåderat Ira A1ljet dridge och brasilionska apan, Lydia Thomp-ve son och skridskokungens konster i ?Profe.Så ten?, och som blott at svårigheten för k. teaterdirektionen att finna en get (en e a hanh han man RR dt LENA