Aftonbladet – 19 februari 1867, sida 3

ffs men, som den förste talaren antydt. Sjelfkunc sn ) talaren icke tro att så vore förhållan et. Me ). ) om så vore, ville talaren, såsom vid föregåenc rt riksdagar, yttra sin mening i denna fråga. Judarne hade hos oss visat sig så lojala, att c ;H hvarken sökt störa den allmänna ordningen, ;h heller göra proselyter. Kanske skulle talaren h n hyst betänkligheter vid att bifalla förslaget, or r) det varit fråga om att utsträcka deras rättighet längre än inom det rent borgerliga området, me då så icke skett, ville han för sin del icke var 1delaktig i försöket att sätta en infödd svens n man, om ock af judisk härkomst, utom de med h borgerliga rättigheternas område — han ville bilda någon klass af parias i samhället. Såson talaren förr gjort ville han äfven nu på det var maste förorda framgång åt förslaget. P Hr Dahm erinrade, det försöken att motarbet 1 förslaget egentligen icke vore annat än en fort sättning sf de gamla religionsförföljelserna, et snöre af den hampa, med hvilket kättaren häng . des, och ett vedträ af det bål, på hvilket kätta ren brändes. Det vore begripligt att man, til ; följd af dess läror, ville utrota en hel samhälls ) klass, men det vore svårare att förstå, huru mar kunde tolerera en hel klass af medborgare och ändock förneka dem medborgerliga rättigheter Det vore dessutom oklokt, emedan denna klass måste blifva missnöjd och dess medlemmar na. turligtvis ej kunde bli så nyttiga som eljest. Ar Ablgren. Genom bifall till förslaget skulle man blott gifva dem hvad de haft rättighet att f) påräkna, men förut saknat. Både i Norge och . Danmark hade judarne till och med tillträde till j representationen. Ehuru icke ett så stort framsteg hos oss nu kunde påräknas, hade dock talaren önskat att förslaget gått längre än det gjort. ) Den förste talaren hade sagt, att judarne ej skulle T bli väl vpptagna bland embetsmännen; talaren protesterade emot, att en så trångbröstad och fördomsfull uppfattning var rådande bland dem. Hr Hedlond ville genom ett slående exempel visa orimligheten i hittills gällande stadganden. Vid Göteborgs elementarläroverk funnos för några år sedan anställda en jude såsom ritlärare och en katolik såsom musiklärare, hvilka, oaktadt lönerna då voro mycket mindre än nu, till allmän belåtenhet skötte sina åligganden. Blefvo så lönerna förbättrade och lärareplatserna i nämnda läroämnen uppförda på stat — och då måste de båda utmärkt skickliga lärarne lemna sina platser blott derför att de bekände en annan tro. Enligt talarens åsigt voro öfverhufvud alla qvalifikationer i religion onödiga, till och med för prester, ty det vore ganska säkert, att de icke skulle söka platser såsom lärare i församlingar, som hade annan tro än dea de sjelfva bekände, af det enkla skäl, att de nog visste, att om de sökte, skulle de icke bli emottagna. Men genom dessa unödiga och orättvisa hinder beröfvades sar hället många goda krafter. — Det hade blifvit sagdt, att judarne blott idkade köpenskap. Detta vore icke sannt, ty talaren kände många, som voro skickliga och företagsamma jordbrukare och som dessutom uppoffrat mycket för folkundervisningen i sin ort. Dessutom voro få kristna familjer så måna om sina fjenares religiösa lif som dessa judar. — Man har vidare beskyllt judarne för öfvervägande tendenser till det materiella. Detta stode likväl i strid med det faktum, att inom flera områden för den menskliga intel. ligensens arbeten stode judar i främsta rummen. Hr Auders Eriksson ansåg sin skyldighet såsom kristen vara att älska och ej hata sin nästa och förenade sig derför med dem som önskat, att förslaget gått längre än det gjort. Hr Uhr uttryckte sin glädje att endast en ledamot ikammaren motsatt sig förslaget. Hr Leffler gladde sig äfven åt det intresse kammaren visade för frågans lyckliga utgång. En inskränkning i förslaget fann taliren öfverflödig, den nemligen att inskränkning blifvit gjord förlärarne i elementarläroverken, utom för den i religion, som naturligtvis bör vara lutheran. Sedan hr Per Nilsson från Kristianstads län äfven yttrat sig för bifall och hr Liss Olof Larsson sökt beriktiga några talares uppfattning af hans ord, hr Witt gifvit illkänna, att han i konstitutionsutskottet förgäfves sökt att få de främmande religionsbekännarnes rättigheter utsträckta och hr Nils Larsson protesterat mot Liss Olof Larssons påstående att ulmogen vore emot den föreslagna förändringen, bifölls förslaget utan votering och med ett ljudeigt och kraftigt ja. Öfverläggningen om Förslaget om redaktionsförändring i 60 f R! F, Vid föredragning af 3:dje punkten i konstituionsutskottets memorial angående borttagande ur 0 S regeringsformen från det som till bevillninar räknas af ordet accismedlen, samt en förndring af orden charte-sigillate-afgiften och husbeofsbrännerimedlen till stämpelpappers-afgiften och ränvinsbränningsafgiften, afstyrkte rr Bergfröm, Muren och A. v. Proschvitz bifall till et framställda förslaget, hufvudsakligen af skäl, tt det vore vådligt att ändra grundlagen blott erför, att allmänna lagen undergått förändrinar, att det vore onödigt och onyttigt att i grundagen uppräkna flere slag af bevillning, då man alla fall icke kunde uppräkna alla, och då det essutom i sjelfva verket fanns en accis i bräninsförsäljningsafgiften, om den ock ej benämndes 1, och vore föreslagen accis för hvitbetsodlingen ifall tillstyrkte deremot bland andra hrr Rosenerg, Uhr, Ola Jönsson, Gumaelius och Bolin fde hufvudsakliga skälen, att grundlagen, långt rån att vara ett förvaringsrum för allt gammalt, ärtom borde och måste ändras i öfverenstämelse med tillståndet i landet och med de lagar ch författningar i hvilka den allmänna meninen funnit sitt uttryck, att man väl finge göra g besvär att åter ändra grundlagen, om det efve behöfligt genom införande af accis, och i det vore önskligt att i grundlagen undvika ändska ord såsom chartw-sigillate-afgiften och föra sådana uttryck, som motsvarade sjelfva en ifrågavarande saken, såsom fallet vore med nvinsbränningsafgiften i stället för husbehofsnnerimedlen. Förslaget bifölls. — Fjerde punkn i samma ntskotts memorial n:r 1, om rätt att ter 50 år efter deras datum till trycket befordra ssa handlingar antogs utan diskussion. fverläggningen om de från lagutskottet återförvisade ärendena. T mmnadohaditnta manar! nor I aAngdanda Stop