Aftonbladet – 19 februari 1867, sida 2

— Skorstensfejaretaxans nedsättning. Ho8 stadsfullmäktige väcktes vid deras senaste sam manträde följande motion af kapten Nerman: Bland de få yrken, som ännu äro rade, är sotareyrket här i staden. et måste medgifvas att detta yrke, såsom varande i behof af högst noggrann kontroil, är af den beskaffenhet, att det vore med svårigheter förenadt, om detsamma finge utöfvas af hvar och en som kunde sota en skorsten. Menjdå det nu är privilegieradt och yrkesmännen till följd deraf hafva säkra och högst betydliga inkomster, hafva husegarne å sin sida rättighet att fordra, det den taxa, hvarefter ersättning för sotning utgår, ej är sådan, att den allmänna täflan i afseende på sotareyrkets utöfning icke alltför mycket saknas. Enligt sotaretaxan af den 5 Juli 1855 äro afgif terna för sotning så höga, :tt den årliga kostnaden derför af ett enda medelstort hus uppgår till 60 å 70 rdr om året. När man vet att skorstensfejarnes antal här i Stockholm blott är nio och Stockholm har 6000 hus, så är det lätt begrip ligt, att: sotaretaxan kunde nedsättas, utan att hrr skorstensfejare derföre saknade rätt vackra inkomster, och det är med anledning häraf och