Aftonbladet – 18 februari 1867, sida 2

— Till följd sf de utlofvade reformerna Prankrike har man med spänd väntan mot ett det trortal varmed kejsar Napoleon skulle öppna kamrarnes session, Detta skedde den 14. dennes i Louvrens samlingssal, ch af dagens utländska post meddelas det kejserliga talet, hvilket vi här nedan åter Jifva: Mina herrar senatorer! Mina herrar deputerade! Efter er sista session har allvarsamma händelser timat i Europa. Ehuru dessa öfverraskat verlden såväl genom sin hastighet som genom sina resultaters betydelse, tyckes det dock, att le enligt min kejserlige farbroders förutseentle OuNdgROR Ren måste inträffa. Napoleon I yttrade på S:t Helena: En af mina största tankar har varit sammanslåendet och koncentreringen af de likartade befolkningar, som genom revolutionerna och politiken blifvit åtskilda och styckade. Detta sammanslående skall förr eller sed nare inträffa. Ansats dertill har blifvit gifven, och jag tror icke, att efter mitt fall och mitt systems störtande någon annan stor jemnvigt i Europa skall bli möjlig än de stora folkens hopslående : och konfederering.? De förändringar, som skett i Italien och Tyskland. förbereda förverkligandet af detta storartade program om de europeiska staternas förening i en enda konfederation: -Skådespelet af de ansträngningar, som blifvit försökta af erannfolken, för att återförena deras i så många århundraden spridda lemmar, kan icke oroa ett iand sådant som vårt, hvars alla delar oåterkalleligen äro förenade med hvarandra och bilda en homogen, oförstörbar kropp. Vi ha med opartiskhet åsett den strid, som utbröt på andra sidan om Rhen. För denna konflikt hade landet öppet tillkännagifvit sin önskan att vara främmande... Denna önskan har jag icke blott efterkommit, utan jag har dessutom: riktat alla mina bemödanden på att päskynda fredsslutet. Jag har icke beväpnat en enda soldat mer, jag har icke låtit ett enda regemente rycka ut, och ändock har Frankrikes röst haft tillräckligt inflytande för att hejda segraren utanför iens portar. Vår bemedling har åvägabragt en uppgörelse mellan de krigförande, eom lemnade Preussen resultatet af dess framgähgan och tillika förlänade Österrike, med uteslutande af en provins, dess områdes integritet samt fullbordade Italiens oberoende genom Venetiens af. stående. Vår verksamhet har således utöfvats inom : rättvisans och försonlighetens gränser. Frankrike haricke dragit svärdet emedan dess ära icke var inblandad, och emedan det lofvat att iakttaga en sträng neutralitet. På en annan del af jorden ha vi varit nödsakade att taga vår tillflykt till våld för att afhjetpa-välgrundade klagomål; och vi-ha försökt att återställa ett fordom befintligt kejsardöme. Dei början vunna lyckliga resultaterna-ha genom ett Der sammanträffande af omständigheter blifvitj komprometterade. Den tanke, som var bestämmande för expeditionen, var stor. Att pånyttföda ett folk, plantera ordningens och framåtskridandets id6er i detsamma, öppna stora kanaler för vår handel och såsom spår af vår närvaro för någon tid qvarlemina minnet aftjenster, som gjorts civilisationen; detta var min önskan och äfven er. Men samma dag det syntes mig, att omfånget af våra uppoffringar öfversteg de intressen, som kallat oss till andra sidan af oceanen, beslöt jag frivilligt att återkalla vår armåkår. Förenta Staternas regering har insett, att en föga fanta. hållning endast skulle ha kunnat förlänga ockupationen och förbittra de inbördes förhållanden, af hvilka båda ländernas bästa kräfva, att de skola vara af vänskaplig natur. I Orienten ha oordningar utbrutit; emellertid sätta stormakterna år godt förstånd med hvarandra för att åstadkomma en situation, som skall tillfredsställa de -kristna befolkningarnes rättmätiga önskningar, bevara sultanens rättigheter och förebygga farliga förvecklingar. I Rom ha vi satt konventionen af aen 15 Sept i verket. Den hel. faderns regering har inträdt i en ny ställning. Öfverlemnad åt sig sjelf upp: rätthåller hon sig genom sin egen kraft, genom den vördnad, som katolska kyrkans öfverhufvud ingifver alla,-och genom den uppsigt, som italienska regeringen på ett lojalt sätt utöfvar vid gränserna, Men skulle demagogiska sammansvärjningar i sin oförvägenhet hota den hel. faderns verldsliga makt, så tviflar jag icke på, att Europa icke skall tillåta en händelse gå i fullbordan, som skulle störta den katolska verlden i så sto förvirring: Med mina förhållanden till de. främmande makterna har jag blott skäl att vara belåten. Våra förbindelser med England blifva med hvarje dag förtroligare genom vår Rk lika he. s kälffenhet, samt gettom våra Hå rbindel.