Aftonbladet – 18 februari 1867, sida 2

ARSATEEg OBE FILER Bee AR EE RER ST De såsom prejudikater för framtiden vigiga frågorna om formen för vissa från lagutskottet återförvisade ärendens behändling vid rikedägen, funno i lördags sin lösning senom båda kamrarnes beslut. Den praxis ir härmed införd, att mötioner, hvilka röra irenden, som äro dels af civillagsdels af sköniomisk natur, säsom hemmansklyfningsförordningen och skiftösstadgan, böra aflagutskottet behandlas. Denna åsigt biträddes under debatten i första kammaren äfven af jösties er ao frih. De Geer, ehuru ; exe. här, likasom statsrådet Ehrenheim i andra kammaäretiy förklarade sig anse ett sådant behandlingssätt ej förändra ärendenas natur, så att hvarje på sådant sätt behandladt ärende skulle betraktas såsom civillag och sålunda kunna endast i sin helhet af K. M:t bifallas eller afslås.. Hr Ehrenheims förklaring i denva syftning: i andra kammaren framkallades närmast af ett yttrande af hr Björek, som ville genom de ifrågavarande ärendenas hänvisning till lagutskottet häfda åt representationen ett större inflytande på lagstiftningen i dithörande ämnen, än den hittills utöfvat, samt gifva åt begreppet om svensk lag: en vidsträcktare omfattning än man under sedaare tider gifvit det, till följd deraf att gamla representationen måst inse sin oförmåga att åstadkomma en lösning äf en mängd frågor, i hvilka dock; enligt talarens uppfattning, grundlagen åt representationen inrymde fall beslutanderätt. ; Frågan om de rent praktiska fördelarne af det ena eller andra behandlingssältet voro mycket delade. Under det tälmanskonferensen tillstyrkt remiss till lagutskottet bland annat derför att icke samma ärende skulle kunna samtidigt af olika utskott behandlas; trodde deremot åtskilliga tolare, och bland dem: grefve E. Eparre i första och hr Hierta i andra kammaren, att praktiska skäl talade för remiss til tillfälliga utskott, som skulle åt ärendena kunna egna en sorgfälligare behandling än detaf en stor mängd olikartade frågor öfverhopade lagutsko,tet: Mot dessa inkast åberopades å andra sidan möjligheter att förstärka lagutskottet. Äfven alla motioner rörande kommunal lagarne äro fu genom båda kamrarnes beslut öfverlemnade till lagutskottet: -Detanrn af många vidamera tvifvelaktigt, huruvida detta kunde grundlagsenligen ske, enär dessa lagar bestämdt kundasägas icke vara af civillags natur. andra sidan anfördes, att de borde af lagutskottet be: handlas, icke Iderföre att de voro civillag, men derföre att de unmera, då de skola stiftas af konung Ochständer gemensamt, blifvit ställda i likhet med civillag. Detta öfverensstämde också med: den praxis, som hittills följts i afseende å alla frågor, som varit beroende på båda statsmakternas gemensamma beslut. Frih. De Geers yttrande vid behandlin gen af denna fråga var så till vida märkligt, som h. exe. antydde hurusom det sätt, hvarpå man vid denna riksdag uppfattat och tillämpat en och annan af den nya riksdagsordningens bestämmelser, icke öfverJensstämde med hvad som varit hans afsigt med desamma. H. exc., som icke motsatte sig kommunallagarnes öfverlemnande till lagutskottet, trodde dock att deras behand: ling af tillfälliga utskott skulle ha varit fö dem förmånligare. Men denna uppfattning. tillade han, fjberodde på den tro hn hyste