Aftonbladet – 18 februari 1867, sida 2

Article Image
STOCZHOLM den 18 Febr. Detafriksdagensförsta kammares tillfälliga 1tskott tillstyrkta förslaget om utgifvande vå allmän bekostnad af ett sammandrag af iksdegsförhandlingerne, således ett slags iksdagstidning, bifölls i lördags afton af kammaren med 29 röster mot 27. Beslutet föregicks af en i vissa afseenden rätt märklig debatt, öppnad af justitieombudsmannen Fröman, som syntes bafva ansett skäl att söra sig reda för möjligheten af planens utförande, hvilket deremot icke tycktes särdeles mycket vara fallet med förslagets upphofsmän. Hr Fröman visade, såsom 0ss tyckes på ett ganska öfvertygande sätt, att! i fr ga om hastigheten af de meddelanden, som genom riksdagstidningen skulle komma till allmänhetens kännedbm, det blefve svärt att täfla med de dagligen utkommande tidpingarne, och att i fråga om tillförlitligheten täflan visserligen tycktes blifva lättare, ehuru redaktören af sammandraget kanske komme attmöta samma svårigheter som tiduingsutgifvarne att finna fullkomligt skickliga referenter, under: det likväl anspråken här skulle vara helt andra, då sammandraget skulle hafva en officiel karakter. För spridningen fann br Fröman utsigterna äfven ganska ringa, då, enligt hvad han inhemtat, kostvaderna för sammandragets reqvirerande ef tidningarne för att såsomibihang medsändas blefve så betydliga att tidningsutgifvarne antagligen komme att inskränka sig till reqvirerande af ett eller annat exemplar för att aftrycka de redogörelser, som de kunde finna för godt att hemta ur sammandraget. Hr Fröman trodde att försöket, för hvars betydliga kostnader -han redogjorde, hade alltför ringa utsigt till framgång för att böra företagas. Motionären i ämnet, frih. A. C. Raab, ville deremot icke veta af några praktiska svårigheter, och ansåg verkställigheten till och med så lätt, att då det senare kom till bestämmandet af den personal, åt hvilken denna skulle anförtros, han ansig att man ej borde beslutå fem notarier för hvardera kammaren, utån högst fem, ty det vore ingalunda osannolikt, menade friherre Raab, att arbetetskulle kunna utföras af fyra, kanske af två notarier. Vi bedja läsaren bärvid endast erinra, att förslaget, som vi i vår. blad återgifvit, innehåller bestämmelse derom, att notarierna skola halva sina sammandrag färdiga att aflemnas?till redaktören en limma efter slutet af hvarje plenumi!Förslaget understöddes för ötrigt af utskottets ledamöter grefve Heoning Hamilton och hr Weern, men bekämpades af frih. Cederström, hvarjemfe, då man kom till detaljerna af planen, hr Nordström berörde dess ömtåligaste punkt; ledamöternas jästeringsrätt, hvilken ej blifvit 1 förslaget tillgodosedd: Utskottsledamöterna gemnälde härpå, att redaktören naturligtvis icke skulle förvägra de ledamöter, som på lämpliz tid ville infiona sig för att genomse sammandraget af deras yttranden, att göra detta, men att en bestämmelse om något slags justeringsskyldighet skulle kasta-hela.-planen öfver ändar Det framgick för öfrigtefhr Werne yttrande, att utskottet tänkt sig saken så. att redaktören, uteslutande upptagenafredåkI tionsbestyren, ej-ekulle sjelf åhöra förhand lingarne, men att under det två och vå al nötarierna aflöste hvärandra vid antecknin garäe, den feinte skulle följa hela-förhand lingen för alt blott teckna sig till minde: logiken och hufvudsyftet i talarnes yttran den, på det intet missförstånd derom: skull uppstå. Då man senare kom till frågan om sprid ningen, yrkade frih. Raab, att denna skull befordras icke blott genom sammandraget tillhandahållande åt tidningarne, och des försäljning i bokhandeln, utan äfven genon utbjudning till: prenumeration. Hr Weer genmälde, att utskottets afsigt icke väri att sammandraget skulle uppträda ikon kurtens med tidningarne, utän att en sam verkan med dem-skulle åstadkommas. De beslöts emellertid, att sammandraget äfve skulle utbjudas till prenumeration. slutligen hr-Fröman ville veta om detsamm skulle gratis utdelas till riksdagsmännen fl., på samma sätt som utskottsbetänkar dena, så beslöts att detta icke skulle ske De såsom prejudikater för framtiden vig an mer LE TN KK AY ace från lag

18 februari 1867, sida 2

Thumbnail