Aftonbladet – 15 februari 1867, sida 3

fr Re TD Ve MT ES MM nen en skyldig rättvisa mot det stora fl rtalet af nationen, än en sund åsigt af sjelfva uppfostringen talar för ett sådant ordnaude af det offentliga undervisningsväsendet. Förslag i denna syftning hafva ock vid föregående riksdagar blifvit gjorda, ehuru hittills lemnade utan afseende. Dessa hafva väsentligen gått ut derpå, att från elementarläroverket afsöndra vare sig första eller första och andra klassen, såsom numera genom folkskolan gjord obeböflig. Jag tror likväl för min del att detta förslag icke innebär hela lösningen af frågan. Jag tror att folkskolan numera kan med skäl uppställa såsom sitt mål att bibehålla lärjungen ända till Omkring 14:de ålders-året; och detta skulle således äfven bestämma den gräns, som härvidlag borde komma i fråga. Utan att för det närvarande således vilja föreslå någon styckning af elementarläroverket eller någonting, som kunde menligt ibgripa i ett redan förhandenvarande undervisningsbehof, skulle jag likväl vilja tillåta mig att förorda följande förslag, som afser att förbereda den anordning af de offentliga läroverken i deras inbördes förhållande till hvarandra, som ofvanför angifvits. Hvad jag ville föreslå vore nemligen att elementarläroverken så ordnades, att lärjungens undervisning till omkring 14:de ålders-äret — i medeltal räknadt — icke omfattade andra läroämnen än sådana som böra förekomma i folkskolan, d. v. s. icke annat än svenska ämnen. Härigenom skulle elementarläroverkets lägre klasser kunna tjena såsom ett slags mönsterskola för folkundervisningen, på samma gång sjelfva elementarundervisningen vunne befrielse från den olyckliga arbetssplittring, hvaröfver alla nu klaga, men för hvars afbjelpande ingen tyckes vilja göra något. Sedan efter band undervisningen i folkskolorna mer och mer höjt sig, skulle, till betydlig besparing för statsverket — öfriga och större fördelar att förtiga — de ifrågavarande lägre klasserna af elementarläroverket kunna indragas och hela denna del af undervisningen öfverlemnas åt kommunernas skolor. Man bör ej föreställa sig, att detta först då skulle kunna träda i verket, när hvarenda kommunalskola i stad och på land uppnått en så hög grad af utveckling. Det är deremot att antaga, att åtminstone en stor del af städernas folkskolor ganska enart skulle lyfta sig till den ståndpunkt, som erfordrades, — något, som ur flera synpunkter skulle lända dem ejelfva till en utomordentlig fördel; — och när blott detta en gång skett, skulle det utan tvifvel komma att befinnas mycket lätt att utan statens mellankomst börja för denna del af det uppväxande slägtets undervisning. Detta är emellertid en sak, som tiden finge utvisa, och som för öfrigt troligen skulle gestalta sig olika på olika ställen; hufvudseaken vore nu att genom en för ändamålet afpassad organisation af elementarläroverket förbereda den åsyftade enheten, och detta är något, som när som helst kan genomföras icke allenast utan men, utan tvärtom, då allt väl öfverväges, till stort gagn för uppfostringen och undervisningen. Sedan nu härigenom, efter mitt förmenande, det offentliga undervisningsväsendet blifvit fotadt på en nationel och med våra medborgerliga förhållanden mera öfverensstämmande grund, än för närvarande är fallet, ekulle för det andra komma i ordningen att tillse, att handhafvandet af skolans angelägenheter äfvenväl stölldes i närmaste samband med dessa förhållanden. Jag skall i det afseendet fästa mig uteslutande vid folkskolan, eller, som jag vill kalla henne, kommunalskolan, och dess angelägenheter. Sjelfva detta namn, liksom lagens både anda o-h bokstaf, säger visserligen att vården af den ifrågavarande undervisningsan stalten. väsentligen är kommunens sak och således en civil angelägenhet; men enligt gammal tradition och lag eger likväl fortfarande ett betydande ecklesiastikt inflytande rum; och jag befarar, att detta bländade system icke är egnadt att medföra några särdeles helsogamma verkningar eller att åstadkomma den Jliflighet och kraft i befrämjandet af folkskolans utveckling, som det är min öfvertygelse att man med större sannolikhet skulle kunna påräkna af en rent kommunal styrelse. Må man ej mis-förstå mig i detta fall, och uti min framställning endast se uttalandet af misstroende till presterskapets nit för folkundervisningen. Jag bäde känner och vet att uppskatta det sanna intresse, som presterskapet på flera ställen ådagalagt för denna angelägenhet, och jag är förvissad om att denna erfarenhet skall med hvarje dag blifva allt allmännare. Jag vet ock, att man haft flera exempel på motsatsen; och är viss, att äfven sådana framgent ej ekola saknas. Detta är ingenting annat än man har skäl ptt vänta inom hvarje folkklass, som med sjelfskrifvenhetens rätt fått sig vissa uppIrog anförtrodda. Hvad jag åsyftar är att, genom att göra hela vården och uppsigten öfver folkskolan till en rent kommunal anselägenhet, å ena sidan vinna mera enhet och derigenom äfven kraft, samt å andra sidan kasta ansvarets tyngdpunkt med mera bestämdhet, fn nu r förhållandet, åt ena sidan och dywmedelst förekomma ett haltande åt båda sidor, som verkar förlamande på alla åtgärder. Det är alldeles sjelfklart, att under det system, jag här äran föreslå, presten, i fall han har intresse för saken, ialla fall blir den person, hvars verksamhet i för sta rummet toges i anspråk; under det, i motsatt fall, till ömsesidig fördel många obehagliga kollisioner kunna undvikas. Till följd häraf ber jag att få föreslå, att folkskolans angelägenheter inom kommunen behandlas likasom öfriga kommunens angelägenheter, med undantag af de rent kyrkliga, på de vanliga kommunalstämmorna, äfvensom att skolrådet, hvilket bör vara skildt från kyrkorådet, må ega att välja sin ordförande. I öfverensstämmelse härmed och på enahanda skäl, som förut blifvit framställda, får jag äfvenväl föreslå att, ofvanför kommunen; icke -stiftet, utan länet må med-afseende på folkskolans avgelägenheter utgöra den e2dministrativa indelningen och att dessa angelägenheter må i andra rummet haudläggas af den närmast högre kommunalmyndigheten, nemligen landstinget, hvilket således bör genom en af detsamma tillförordnad skolkomite öfvertaga den befattning kn Rn Rn ma hittil la fil bl ali ) j i