Aftonbladet – 14 februari 1867, sida 3

Igick oppositionen ett steg framåt. Den rikgande skyldighet, att vid ett lämpligt tillI drag, hvari noga beskrefs huru oppositionen i engelska parliamentet? var konstruerad . skilliga omständigheter nu ha mycken hkhet med dem, som förekommo 1815. Redan vid 1812 års riksdag visade sig spår till en opposition, särdeles på riddarhuset. Men den var oorganiserad, saknade bestämdt mål och framträdde egentligen blott i form af enstaka missnöje med ställningen i landet och med det nya statsskicket, som man ej ansåx ha utvecklat sig i önskad riktning. Vid 1815 års riksdag tades icke mot rezeringens yttre politik, utan rörde sig fortfarande omkrivg aen finansiella ställningen, som skildrades i de mörkaste färger ju mer vissa enskilda personer, hvilka voro representanter, drabbades af tillfälliga svårigheter i deras affärsverk samhet. Men missnöjet hade ännu så föga antagit den rätta karakterea af en oppo3ition, att prosten grefve F. B. Schwerin ansåg såsom en honom oeiftergifligt åligjälle på riudarhuset hålla ett längre föreoch tillvägagick, hvilket föredrag den alltid originelite öfverste Ambrozius Berghman fann ?eå lärorikt och gagnande?, att han anhöll om detsammas befordrande till trycket särskildt, hvartill riddarhuset genast lemnade bifall. Vid 1815 års rikedag firades revolutionens årsdag på två högst väsentligt olika sätt — dels mera högtid igt, derigenom att alla fyra . stånden begålvo sig upp på slottet, för att till konungen och kronjrinsen aflemna en af ständerna förut besluten tacksägelse-: fjadress, och dels dermed, att friherre P. A. Rugbeck ;ä riddarhuset uppläste exa mo tion, hvari yrkades att bevillaingsutskottet) snart måtte sättas i activit? cch Panmodas skyndsamt uppställa en billig princip för den blifvande bevillninger?, på det att Pjordbruket och den närande klassens medborgare snart måtte upplysas om dess fall och totala undergåpg är oundvikligt, om dess olyckliga öde är af en rådande, ehuru icke il; än opinion bestämdt, eller om modernäringen ännu förtjenar något ömt afseende af de små barn, som hon hittills föåt och underhållit, och sålv et: iyckligare tillva än u sednpare åren finner en möjlig ut kunna fortfara?. Anförandet slutade med följande ord: Mätte svenske jordbruks näringen ej återfalla till eit Jika ödesmål, I som för 100 år sedan, hvilket likväl blir en! oielbar följd, om närvarande konjunktur med de hittills uppdrifna skatter skall fort fara.? I Friherre Rudbeck var sålunda den, hvil ken öppnade raden af de talare, som på riddarhuset gjorde sig till målsmän för den misslynta och missiröstande uppfattningen af i fäderneslandets etällnivg. Samma dag remitlterades friherre E. Boijes motion om inirätiandet af en landtbruksdiskont?, hvars I behöflighet motiverades, så att banken, riksIdiskonten samt Malmö-, Göteborgsoch i Göta kanwu-diskonter icke tillräckligt för isiräckte jordbrukarne med län, utan syntes jalltför mycket gynna sndra npäringsidsare, och eärdeles köpmännen, hvilka medelst ,upplånta penningar kunde tilltvinga sig Jandtmannavarorna till oskäligt lågt pris. I Den 14 Mars väckte br 1ac al Darelli, I hvilken stundom kallade sig endast landtiman?, en motion, inneh. larde välment förslag af nägra de ang anaste medel tillj värt jordbruks beskydd och förkofran?, :Riksdiskonten borde förändras till Pen nyj :ökerbrukslånebank för fast landtegendom, som utlemnar lån mot 4 procents ränta loch högst till en tiondedel af egendowens uppskattade värde?; — privatdiskonter borde i hvarje län inrättas och uwvlemna lån på helt är, mot 5 procent förut afdragen ränta?; — förbud mot införsei af utländsk eps vå! de år, då landet derai eger tilltfyllest för sitt t eget behbof, och en afpessad tull de öfriga ären? ; — 7? bsolut införselförbud af bränvin, men bestämd bränniogsfrihet årligen från den 1 November til! den 1 Juni?; — yppigheten bämmas, men ej gesom dfverflödsförordningar, utan genom exempel?; — i den nya bevillningsfirordningen inlages, att all bevislig skuld 5 fast egendom skulle afräknas frin uppskattnings. summan, som deremot torde konna ökas till fyllnad i statens behof?; hvarje jord egare berättigas att till närmaste krovomogasin aflemna hela eler en del ar beloppet å sin debetsedel i epanmål efier länets markegång, hvarigenom jordbru rens pennirgutgifter minskades och st mälsuppleg bildades för inträllsöde i ining? Då denna mo största uppmärksamhet?, beslöts, på exccllensen grefve E, Ruuths förslag, att den till trycket skulle befordras. I ettföljande plevum underkestades hr af Durellis motion en omsorgsfull grånskning af br G. A. Silfverstolpe: han visade, att då uppskartningsvärdet af den svenska, ej kronan till. hböriga, jorden utgjorde 320 millicner rår, så erfordrades 32 millioner rdr, som den ifrågasatta lånebanken skulle utsläppa — således ett nytt sedelregn?. Han varnade mot sådana åtgärder, hvarigenom staten älögges en förmynderlig omsorg för skuldsatta individuer?. Han illustrerade sina varningar med en anekdot. 7Den store artitekten Tessin?, sede han, lät i ett efter hans ritving uppbygdt kyrktorn borttaga de öfverloppsbjelkar, hvilka bhandtverkarenbyggmästaren, ledd af en malplacerad varsamhet, ditsatt. Förnat g orde tornet ett få fär gr motstånd mot stormarne, bröts af ilarne och skakades i sina grundsyalar; efteråt böjde det sig för vinden, men återställde sig wvncer lugnet i sitt förra skick, och står ännu rom ettryktbart minnesmärke efier den, som först efter sanna reglor uppgjorde dess plan.? iued Å rn mm MM MH PA mr dd Nm pm KV KY BT AN KR AN (VY KR NR AN FY OD OA AR KR Hr Carl Flacb, en prononcerad oppositionsman anförde skriftligen att ?den inre hushållningen hotar din a a välfärden med total undergång? — att ?Sverges jordbruk dessa li aitännnvi: mm hh mm AA Lr gm om kosan AA Jos per kd nm Eg MLA mm visserligen på de 20 åren vunnit en högst betydlig tillv pen så länge vår pr roduktion skall konkurrera i pris med andra länders, skall svenska jordens alster blifva hv d de nu äro en ry beskattning på jordegaren i stället för en med mödor och kostnad förtjent loflig utkomst?. — Stärderna borde derföre till den fond sam al