Aftonbladet – 13 februari 1867, sida 2

Men hvad ?? Hon har ett fel.? Ett fel! mamma Pacline! Det skulle vara roligt att få höra, skrek Mouchette lifligt. Oh! hvar och en har sina fel, svarade kolossen filosofiskt. Jag sjelf är inte ens felfri. — Åh! du förvånar mig!4 På hedersord? cEn annan gång. Nu skola viicke skratta mer, utan säg mig hvad den kära mamma Pacline har för ett fel, så skall jag bota henne derför. tHon tycker något för mycket om att dricka. cOch vidare? Det är alltsammans.4 SOmöjligtt, svarade gossen, och det klandrar du henne för?4 För tusan! När hon dricker, så blir hon rusig. cOch när hon blir rusig, så somnar hon och så är allt i ordning igen. Godt! Nej, inte tänker jag förebrå den stackars gumman hennes lilla superi; det är hennes enda tröst i denna verlden. Det ser ut som hon skulle haft olyckor i sina unga dagar. Som du behagar. Hvar är hon nu?4 Hon har icke kommit hem ännu, men hon dröjer icke länge. Vet du inte hvart hona går?X Du måtte taga mig för Coquillard, min gubbe! Du vill inte svara mig. Då får jag väl lof att vänta på henne här.4 Ja, låt oss vänta. Det ändrar ingenting . vår samhällsställning. Får jag tända på Bebelle? tHvem är Bebelle?4 Min pipa.t Ja, bara du inte förstör tapeterna, svaade Mouchette med ett torrt skratt. Nej, men det finns qvinnor, som icke ycka om tobakslukten. (Forts.Yy