Aftonbladet – 9 februari 1867, sida 3

An du då? hved är du för något då Storturken kanske?? ?I Porten !? gäckades den lille, som nö sig i näsan och exeqverade en rad djup bugningar för kamräten. ?Ali! Allah! Ali Allah !? Har du slutat än, fördömda tjufpojke? Får gå för tjuf, men icke mördare.? Hvem talar om att mörda ?? Du och dina vänner.? 7Jag?? Vännerna och du. Det är inte sannt!? Ni förnekar mina ord, herr hertig!? Det är inte sannt, säger jag dig.? Gossen svarade icke, utan nöjde sig me. att blåsa ett rökmoln i ansigtet på honom ?Movchette!? skrek mannen ursinnig. ?Herr Coquillard?...? sade barnet, son icke tvekade att svara på namnet Mouchette Hvad?? Ni gör orätt i tt säga om, helst då n har orätt.? Har jag orätt, jag? Jag svär det vid den vackra tobaksfrö kens hufvud, som sålt de här cigarrerna Vill du ha hälften med utaf en?? Säger inte nej för det.? Mouchette tog upp en fällknif ur sin ven ;ra ficka, och skar med vigtig min itu et cigarr för en sou. ?Bnålvarg! ?Det är på det sättet man grundar et sodt hust, svarade gatpojken och bjöd sir väst den ena cigarrstumpen. Mouchette var nemligen hemma hos ig ler i det närmaste åtminstone. Märk, min bästa herr Coquillard, att de ir den goda ändan jag bjuder er.? Tack.? ?Jag hade kunnat behålla den. Man skel