Aftonbladet – 9 februari 1867, sida 2

Ni stennar väl qvar till supta?? Han såg att polistjenstemannen gjorde et tecken åt ett antal mystiska masker, hvilks derpå försvunno som en flock hungriga korpar. Dessa masker voro den hemliga polisens agenter, och hade i uppdrag attlemna tjen: stemanneh bistånd och hoandräckning. ?Ja, men om jag superar hos er i natt, så skall ni äta middag hos mig i morgon, för att fastare tillknyta vårt nya vönskaps förbund?. Må göra?, svarade grefve Warrens småleende, ?men jag kommer e. sam?. Detta var hans enda hämnd. XII Läsaren får göra bekantskap med Mouchette. Man rifver nu ned la OCit, denna urgamla vegga för staden Paris, der hvarje sten har sin saga, hvarje murstycke sin ko: miska eller tragiska historia. Bland de raserade gatorna är äiven ga ten de la Calandre. Denna gata, som är en af de äldsta i Ja Cit6, förskrifver sig ända från romarnes eröfring. Till och med ursprunget. tili dess namn är en gåta. Några påstå att det härstammar från de mangel-karlar (ouvriers calandreurs), som bebodde och befolkade den, andra att det kommit från en familj de la Kalendre, som först skulle ha slagit sig ned der. De nyfikna, som icke fubno sig tillfreds ställda af dessr båda förkaringar, lyckades slutligen upptäcka en gammal mangelskylt, gömd under ett lager af målarfärg och två lager af ålderdom. Man stannade der, och när allt kommer omkring var denna. sista härledning lika god om ej bättre än de båda föregåerde.