Aftonbladet – 8 februari 1867, sida 2

Dessa voro inga andra än de åtta osyn lige, hvilka, sedon de genom chefens til bjelp åter blifvit fria, förlorade honom u sigte och nu återkommo för att bistå sin: vänner i händelse sådant skulle behöfvas. Men de bäda echackepelaine behöfde in gen hjelp. De voro så upptagne sf sitt parti, stt de icke en gång anade att äfven and a gästei inträngt i deras helgedom, Tys.naden hade redan räckt en god stund. Men en ny personage, klädd i en vene tiansk mantel, inträdde hestigt och störde dem i deras beräknin a. På hans högra axel satt fästad en röd bandros. Han tog masken från ansigtet. tGrefve Warrens! utbrast en af de närvarande. Jog ber tusen gånger om förlåteise, mina herrarX, återtog grelven och kastade sig i en ländstol, fläktande svalka åt sig med sin näsduk. Ber tusenfaldt om ursäkt. Men jag förmår icke längre hålla mig uppe på benen. Uff! jag är uppgifven, förkrossad, tillintetgjord af trötthet. Jag har nu hela fem timmar letat efter en vrå, der jag kunde få hvila mig litet. Kan min önskan uppfyllas hos dessa hederliga schackspelare? cAh! ni kan hvila er så mycket ni behagar, brummade doktor Martel, endast med det förbehåll att ni icke pratar så mycket. wTack för tillåtelsenX, sade grefven skrattande. Nilemnar mig friheten att vara tyst? eJa.6 Nåväl! jag skall begagna mig deraf. Men säg mig föret om ni vinner. Derom vet jag ingenting ännu. Doktor, doktor! ni är icke blygsam. Ni måtte vara på väg att bli besegrad.