Aftonbladet – 8 februari 1867, sida 2

mig matt det här draget heller, min kära öfverste?, svarade motspelaren och flyttade sin löpa e två steg framåt. Min löpare skall rädda mig?, tillade han i det han ställde honom framför drottninen. Ni vet väl att detär narrarne ) som äst beskydda konungarr c.? Då får jag väl lof ait använda mitt kavalleri.? ?Man väntar ert anfall.? Jag tager er löpare?, sade Martial Renaud. Nåväl, behåll den! Jag kan vara den förutan... jag behöfver honom icke för att komma fram.? ?Hvart ?? Ni skall få se...? Doktorn, som talade i korta afbrufna sat ser, funderade ett ögonblick och fortfor derefter: Men jag tillstår att ni gjorde väl i att bryta den envisa tystnad ni bibehållit sedan tjugu minuter. Jag kände just en tyngd öfver bröstet; jag fruktade att ni plötsligen kunde ha blifvit stum. Man har sett eå-. dant...? Skämta, skämta så mycket ni behagar. Emellertid ser jag icke hur ni skall kunna parera ert schack. PVerkligen!...? Den gamle krigaren flyttade fram en pjes och började gnola på en visa. Så, e der!? utropade han. Bvad då?? Akta drottningen !? Drottningen ?? Ja, er drottning. Regina, regina. Drog er ur den klämman, vackra Guzman.? c a ) Löparen i schackspelet kallas på franska fou, närren.