Aftonbladet – 8 februari 1867, sida 2

— Riksdagsmiddagen. O :kring 200 medlemmar af bäda kamrarne hade i går samlats till en gemensam middagswmåltid å Hötel Phönix. Landshöfdingen grefve Sparre och brukspatron Stråhle fungerade såsom värdar, den förre å första, den sednare å andra kammarens ledamöters vägnar. Vid bordet hade grefve Sparre talmannen i första kammaren till höger om sig och andra kammarens talman på sin venstra sida. Vid deserten föreslogs af grefve Sparre konungens skål, hvilken beledsagades med hurrarop och folksångens afsjungande. Vid de senare fra msatta bålarne togs ordet först af frih. W. F. Tersmeden, som föreslog en skål för den nya riksdagsordningen och uttalade en önskan, att kamrarnes samarbete måtte lända till landets bästa. Frih. Hugo Hamilton, föreslog derefter i väl valda ord en skäl för de fordna mutståndarne till det nya statsskicket, bland hvilka han fann anledning att särskildt nämna grefve Sparre och biskop Sundberg, hvilket föranledde dessa herrar att hvar efter annan taga: ordet för attbesvara skålen. Grefve Sparre medgaf att han varit en af reformens ifrigaste motståndare, enär han med modersmjölken insupit kärlek till den gamla ståndsförfattningen och befarat stora vådor af det nya statsskicket. Han hade dock nu funnit sina farbågor mera inbillade än verkliga, och han skulle nu, efter måttet af sioa krafter, med lif och själ egna sig åt den nya ordningens befästande. Biskop Sundberg uttalade sin tillfredsställelse öfver den benägenhet till försoning, som reformens motståndare rönt af detnya statsskickets anhängare, och äfven han förklarade sig vilja med välvilja omfatta den nya ordningen. Hr biskopen tycktes dock icke vilja medgifva, att han ännu ansåg de arhågor han hyst ha varit ogrundade, och den ironiska ton, med hvilken han anspelade på åtskilliga vid riksdagen väckta förslag, antydde huru föga han i sjelfva verket synes förmå att finna sig i den nya ordningen. D. han sålunda något hånligt berörde frågorna om biskopsembetenas, landshöfdingeplatsernas och kronofogdetjensternas indragning, om embetsverkens och försvarsväsendets reorganisation, syntes han alideles förgäta, att alldeles enahanda förslag icke blott kunnat väckas, utan äfven många gånger blifvit väckta i den fordna representationen. Såsom en liten antydan om tonen i hr biskopens föredrag vilja vi nämna, alt han sade sig i andanom se att biskoparne, och bland dem han sjelf, blifva bland de första som finge retirera; men han tröstade sig med, att då så många andra befattningar äfven skulle indragas, komme han åtminstone i godt sällskap och hade för öfrigt hoppet att vid den nya armåorganisationen vinna anställning såsom general, kapten eller korporal. De feta biskopegrytorna skulle till en början framsättas för skollärarne, för att sedermera i sin ordning fråntagas dem, då en gång, med ångans tillbjelp man lyckats uppfinna en maskin, medelst hvilken bildningen kan inpluggas i folket på samma sätt eom man stoppar korf med maskin. — Etter att ha lättat sitt hj rta med dessa sarkasmer, fann hr biskopen och talmannen likväl slutligen lämpligt gifva mA ES SEN SN