Aftonbladet – 7 februari 1867, sida 3

Att då de fyra Pstånden? nödvändigt skulle genom deputerade representeras, deras platser blefvo begärliga, i anseende till de derI med förenade emolumenter — i början 300 Irde specie — var ock naturligt, äfvensom latt regeringens förord, ståndsbröders, på ett eller annat sätt förvärfvade, bevågenT het, konsiderationer för svagare lönevilkor, Is. k. riksdagsförtjenster, parti-sinne 0. 8. v. skulle göra sig gällande vid valen, var äfI ven helt naturligt: åt slumpen anförtroddes möjligheten att päträffa en kapacitet. Men för det att man är, om numera icke sjelfskrifven, utan vald representant, eller utIsedd inom ett kotteri är man, tilläfventyrs, icke bestämdt fullflugen financier. Finansläran, som alla tro sig förstå, är dessutom ena l ganska kinkig vetenskap, på hvilken stora snillen försökt sig och — ej sällan, misslyckats, till stor skada för det land, som fjenat till experimentalfält för deras, af praktikens jernhand kullslagnå, ehuru för en tid bländande, ej sällan af osannfärdiga, uppskrufvade, tjenstvilligt af lycksökare lemnade, uppgifter föranledda och lättsinnigt tillämpade, teorier. Detta i korthet anledningen till ifrågavarande embetsverks uppkomst och utdaning samt klaven till dess förvaltning. Ej mindre af de för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning utaf rikets ständer utfärdade reglementen; rikets ständers revisorers berättelser om granskningen af denna förvaltning, än äfven de från trycket årligen utgifna utdrag ur riksgäldskontorets räkenskaper inhemtas, att verkets åligganden bestå uti: 2) att emottaga den s. k. allmänna bevillningen; ombesörja tidningsoch kortstämplingen samt uppbära afgifter derför; inkassera skatterättsmedlen, det är de afgifter, som erläggas för skatteköp af kronohemman; anmärkningsmedel, det är sådana, som genom oriktig debitering eller bristande redovisning för någon af nu nämnda skattetitlar genom kammarrättens försorg indrifvas; ekeskogsmedlen, det är sådana, som betalas för inlösen af på skattejord växande ekar och s. k; storverksträd ; räntorna och amorteringen på de af kontoret meddelade lån; det på statskontoret till riksgäldskontorets utgifter anvisade bidrag; öfverskotten på statsverkets inkomster och besparingarne å dess hufvudtitlar; verkets andel i rikets ständers banks vinst och manufakturdiskontmedlen m. m., äfvensom de till: fäliga smärre inkomster, som tilläfventyrs kunna vid riksdagarne åt kontoret anvisas; b) att deremot bestrida de å kontoret för längre tid tillbaka gjorda anvisningar, . utgifterna för de 8. k. extra statsregleringarne, H. M:t konungens vid 1815 års riksdag bestämda årliga anslag, uppnegociera de af rikets ständer beslutaa lån, ombesörja fördelningen deraf och räntorna samt gamorteringen åå dessa, äfvensom öfriga ef kontoret förut upptagna eller å detsamma öfverflyttade lån, kostnaderna för riksdagar och till större delen statsrevisorerna, aflöningen för riksdagens justitieombudsman och hans kansli, fromma stiftelsers andelar i kortstämpelafgiften, förvaltningskostnader, pensioner o. 8. V. Detta är ifrågavarande inrättnings verksamhetssfer. Låtom oss i största korthet skärskåda om och huruledes detta invecklade maskineri må kunna förenklas eiler — upplösas. N Ait de es k. extra statsregleringarnes förläggande till riksgäldskontoret är icke allenast onödigt och onyttigt, utan ledande till statemekanismens förtrögande gång; att detta blifvit såväl af reservationer vid statsrevisioner, som af riksdegsmotioner, tidningsartiklar och broschyrer ända till komplett evidens deduceradt? samt af den fördomsfria opinionen utdömdt, torde icke för någon med våra statsförhandlingar NG lite; hemmastadd vara obekant. Man kan väl svårligen tänka sig något mera orimligt ön det förhållandet. att riksgäldskontoret, för att kunna bestrida den extra statsregleringen, först måste af statskontoret erhålla penningar dertill i milliontals, för att derefter, uppå statskontorets oupphörliga skrifvelser och reqvisitioner, utminutera meälen till detsamma i hundraoch tusentals rikes daler. Det är ett skrifvande, ett reqvire: rande, ett registrerande, ett föredragande, ett protokollerande, ett promemoriande, ett anordnande, ett annoterande, ett assignerande, ett insättande, ett vexlande af och an, härs och tvärs, hit och dit, från och till, ett ringande, ett springande för vaktbetjeningen i begge verken o. s. v., att det sannerligen uppnått höjden af löjlighet! Om man satte sig ner i full afsigt att utfondera något i äkta abderitisk anda affattadt administrationssätt, så våga vi betvifla att man skulle lyckas uppfinna något så avita: ett konglommerat af tidsödande muitipler. För den, som: är hemmastadd med -bankernas och handelskontorens enkla administrationssätt, furefaller allt detta otroligt. Fäsdndaren, som flera gånger lyfiat ansleg från de extra statsregleringarne, har såväl i statskontoret som isynnerhet i riksgäldskontoret gjort sig noga underrättad om ärendenas gång, och ehuru han blifvit på båda ställena mycket förekommanae bemött, ha tjenstemännen, med bästa vilja i verlden, raturligtvis, icke kunnat hindra eller afhjelpa den 1:nga tidsutdrägten, som de tillkrånglade formerna vålla. Också tillkomma de extra sta!sregleringarne under säregna förhållanden. ; Riksgäld fanns nära på icke mer, endast till rikets ständers bank en qvarlefva, hvaraf änvu en de! återstår för 1809 års krigskostnader, som väl kunnat i ett drag ar skrifvas eller infrias; man började högt, till och med i konungens rådkammsre 2); orda om orimligheten af den obehöfliga instilutionens fortfarande; personer, intressea Be SÅ PORR Så RIV SE OR,