Aftonbladet – 7 februari 1867, sida 2

syntes öster om Landsort, men vester derom var det öppet ända till Krokskär. Den 2 blåste det SV-storm och drifis packade sig in emot Herrhamra. Då brefvet afsändes, var vinden VNV. med frisk bris, Drifis syntes vester. om Landsort. Öster derom var det öppet till Ledskär. BSegelleden till Dalarö var isfri så långt man kunde skönja. Till sjös syntes ett större isband. De inte ankarsättningarne vid Herrhamra voro belagda med fast is. I går inkomna skärgårdsboar hafva kört öfver segellederna ända från Sandhamn, men isen är svag, oc skulle ytterligare blidväder med storm inträffa under tvenne dagar, kommer troligen Kanholms.: och Runmaröfjärdarne, i anseende till der rådande ström, att gå öppna, I sammanhang härmed få vi nämna, att den senast rådande häftiga sydvestliga blåsten i Östersjön så packat fullt med drifis utanför Östergötlands skärgård vid Häradskär, att fyren derstädes varit släckt under tvenne dagars tid. EE — En skärgårdsscen. I Göteborgs-Posten för i går läses: Ofta tilldraga sig i vår skärgård händelser af djupt gripande beskaffenhet, men sällan har väl, under befolkningens i denna skärgård oupphörliga strider med ett uppretadt haf — strider som hata med döden under tusen skiftande gestal:e ett mera skakande skådespel visat sig än det som egde rum sistlidne lördag på och i närheten af Hönö. I fredags utgingo nemligen alla å ön hemmahörande fiskarbåtar, inl! ett antal af 18 eller 20, och hvardera bemannade med 5 å 6 personer, för ait fiska. De hade hunnit 3 eller 4 mil ut bland dri:isen i Kategatt, då plötsligt en så stark dimma uppstod, att båtarne mot aftonen ej knade finna väg till någon hamn. Omgifna afismassor, utan att veta hvart de skulle i den mörka natten styra sin kos, öfverraskades de dessutom af en sydlig storm, som gjorde deras belägenhet ännu mera förskräcklig. Hållande undan för stormen anlände af hela antalet båtar blott tvenne under djupaste mörkret i hamn vid: Fotösuad. De öfriga lågo fortfarande qvar ute i hafvet. En af båtarne dref under natten mot ett skär och slogs af de rasande vågorna i stycken; men besättningen, bestående ef 5 å 6 man, lyckades rädda sig på skäret och kom derefter i land på Rönö; en annan båt, hem ma å Hyppeln, delade samma öde mot Paternosterskären; men äfven dennas besättning räddade sig på skären och kom sedermera i land vid Klädesholmen. En båt gick förlorad ute i hafvet, hvarvid väl besättningen räddades, men en man fick sin arm krossad. Att skildra de fasor, som denna natt och denna belägenhet måste ha egt äfren för män, hvilka, likt dessa, dock äro så vane vid att skåda döden i ensigtet, skulle vara fåfängt, och lika svårt torde det vara att återgifva de hemmavarande hustrursas. och barnens känslor, då natten sjönk och stormen började hvina, utan att någon enda af dem, som på morgonen lade från land, återvände för att: lemna on. underrättelse om den lilla flottiljens öde. Den som denna qväll hade mod att trotsa den kalla blåsten, såg långt ute på klipporna en mängd grupper af personer, hvilka ej kunde annat än inge djupt medlidande. Det var de bortavarandes hustrur, barn och snhöriga, som med bäfvande hjertan spejads utåt det al isstycken betäckta hafvet. Förgäfves sökte likväl den ansträngda blicken efter ett enda segel. Natten kom och man såg intet mer — man knappast hoppades något mer. Följande morgon befunno sig samma grupper åter på klipporna, långt innan dagen inbrutit. Scenen var densamma som qvällen förut, lifligt påminnande om en beKant tafla, som återger en dylik tilldragelse. Öfverallt sörjande qvinnor och barn, — ty ännu sågs ingen enda båt på hafvets vida yta. BSlutligen varsnas dock en sådan, som styr mot land, och hoppet börjar återvända. Ännu en båt synes och sedan. allt flera Stormen hade dock kring kusten hopat så stora massor af drifis, att de uttröttade och utmattade fiskrarne blott med yttersta möda lyckades framtränga till den efterlängtade stranden och till sina närmaste, hvilka utstått en så grym ängslan. Ännu i söndags afton saknades likväl en båt med dess besättning. Det berättades att man sett tvenne båtar bland isen årifva till sjös, och den på Hönö saknade är troligen en af dessa. — Jernvägsolycka. Isönvagsaftonr tilldrog sig följande obyggliga händel:e endast 200 famnar från Eslöfs iernväg station. Enkan