Aftonbladet – 7 februari 1867, sida 2

bila eller dolk! Äro vi då sextonde årbundradets smekgrisar eller kommande tiders domare ?? I sanning, mästare, det är hårdt att Ah! ni resonnerar om miva order! ni finner det hårdt för en hederlig man, för en artig kavaljer, för en adelsman, att göra bödelstjenst! Jaså! ni säger till er sjelf: Blott man befriar sällskapet från en fiende, bar man ingenting att förebrå oss. Nimisstager er. Det var icke en fiende att nedgöra, utan en brottsling att straffa, som jag kastade såsom näring för er tillgifvenhet. Nödvän digheten är en grym moder, hennes jernhand bryter, krossar, tillintetgör. Inga balfva åtgärder, då hon befaller. Har jag utmanat och i ärlig duell besegrat den eländige, som antog min titel och min plats? Han anföll mig med föraktliga och mörka vapen, och man har slagit horom med dylika. Och varen öfvertygade, mina herrar, han skall icke stiga upp ur grafven för att anklaga oss, göra oss misstänkta eller förderfva oss genom sina meddelanden. En dödstystnad uppstod omkring denne man, som talade så kallt om andra menniskors lif och död. Ingen af de åtta osynliga egde styrka att svara på dessa ord, skarpa som en knifsegg. De lemnade icke rum för någon tvekan. Hvad betydde undertryckandet af ett antal lefvande varelser för de osynliges chef i jemförelse med uppfyllandet af hans heliga mission? Hvar och en kände fullkomligt väl att om denne förfärlige mans ven tra hand beginge ett misstag, skulle hans högra hand obevekligt borthugza den. Den osynlige ätertog: Gud gifve att vi icke få ångra er för