Aftonbladet – 6 februari 1867, sida 3

Article Image
) . b j Jom dagen. se på de åkande, som korsa fram i alla kårerna spela upp. Nu börjas den verkliga festen. De deltagande herrarne bära en lykta på hatten och damerna hänga sin lykta vid bältet. Kälkarne, som äro gjorda i form af svanor. bära en lykta i näbbet. År det ett försigtighetsmått att hindra sammanstötningar, så är det öfverflödigt, ty bär är ljust som Låt oss stanna en stund för att riktningar. Någon verklig skicklighet kunna vi icke upptäcka. På Nybroviken i Stockholm ser man långt flere och större mästare. De enda som utmärka sig här äro några amerikanare. Festens glans ligger, näst solarne och lamporna, i toiletterna. Se der åker lady IMoulton i en kostym af röd sammet, kantad med mård. Efter henne kommer miss Thompson med sin kavaljer. Missen bär en slags resdrägt af svart sammet, kantad med grått skinn. Fru Spencer med döttrar och fru Clay (alla tillhörande amerikanska societeten) täfla om priset med sina eleganta kostymer och dyrbara bräm, Der se vifurstinnan Metternich och grefvinnan Moltke, båda klädda i svart sammet och pelsverk af zobel. Grefvinnan Pisani bar infunnit sig i blå sammetskostym, Alla böra små koketta pelsmössor prydda med perlor och broderier. Herrarnes drägt — ja, ska vi bry oss om att beskrifva den? Åhjo, låt dem vara med, stackars varelser! Herrarnes drögt består mest i en kort jacka, kantad med pelsverk och prydd med snörmakeriarbeten, åtsittande benkläder och skor med damasker eller höga stöflor. Och så fortsätta vi vår färd. Framåt! Det finns knappast ett nöje, som kan jemföras med skridskoåkarens. Det är en vällust att ila fram med pilens hastighet öfver den glänsande yten. Man känner sig så fri! man sväfvar fram som fågeln i luften, och liksom örnen ändrar sin fart genom att lyfta ena vingen högre, vänder man sin kosa hvart man vill genom en obetydlig rörelse. Framåt framåt, på vår gungande färd! Vi följa kanten af ön, der musiken är placerad. Två kårer vexla om med att spela marscher, polkor och mazurkor, och medan den ena blåser, värmer sig den andra kring en stor stockeld, som brinner midt på ön. Men tyst, hvad är det? ?Vintren rasat ut bland vära fjellar? — sjunger en kör skandinaver, som tågat ut i Boulognerskogen för att fägna fransmännen med nordiska qvartetter. göra bättre att icke söka uppmärksamheten, edra enkla sånger. Aflägsna er från den sorlarde hopen, och sjung der endast sänhjertan. — Farväl, farväl, på den gungande färd!? — sjunger kören och tonerna förklinga i fjerran. Bengaliska eldar flamina, raketer stiga upp i rymden. Det är ea glans som om himmelen öppnades och dess klarhet ett ögonblick strålade ned öfver jorden. Det tycks som om de många lågorna värmde upp luften, sunnanvinden börjar blåsa och ett sakta regn faller n d på festligheten. Klockan är ett och alla ge sig af hemåt, mera afskräckta ef duggregnet än för att det är sent. Vi söka upp vår fiacre, men vid förata stegen stupar hästen. Det ljumma regnet fryser då det når den kalla mar Vägar och gator blifva lika blanka och hala som skridskobanan, och de illa ekodda paVi taga vårt beslut och gå till fots. Hvilken kontrast mot hitfärden! Då gick allt med fart och lif, nu går man som på ett slagfält efter nyss slutad strid. star. En sådan här plötslig verglas förorsakar mänga olyckor. För kort tid sedan räknade man, att under en enda natt öfver hundra personer blifvit skadade och fem döda, genom den försåtliga halkan. Var ieke rädd, älskvärda landsmaninns, stöd er vid armen, och om vi falla, så falla vi båda, ty vi ha ju lofvat att följas i döden. Etter många mödor äro vi då ändtligen i Sof got! och dröm — om hvad ni I morgon afton klockan nio träffas vi. Var då klädd i belkostym, ty det är utmärkt fint sällskap på Hötel de Ville, der prefekten ger sin första bal. En sådan bal räkpas för en af de mestlysande i hela Paris. Au revoir! Den tidiga morgonstunden finner er vaken. Dagens timmar skrida fram med snäckgång, och när klockan öändtligen slår nio stannar en vagn utanför er port. AÄro vi nu färdiga?... Ab, hvilken förtjusande toilett!... Enkel, men smakfull. Svep nuin eri skinnkappan, så att ni inte behöfver riskera en snufva. Det är visserligen ingen kyla mer, men den fuktiga luften...... Vid Tour Sanet Jacques kör vår kusk in Paris. helst önskar. här en timma innan vi hinna fram. ; Vi ha således tid att språka litet,,.. Har ni sofvit ni, och då drömde ni att prefekten bjöd upp er till vals. Lilla orohga själl Akta mann, ty för honom är ingenting heligt... Det är han som hus för hus rifvit ner det gamla Paris och jaget de blodige skuggorna på flykten. Be hvilket skimmer! Vi närma oss Hötel de Ville, hvars hela foged är illuminerad . Den veckra planen, som vil: med gaslågor. se fromtör oss, är den fordna Gråveplatsen, skådebanan för så många ohyggligheter. Planen fylles af en böljande folkmassa, men allt går till med ordning, som i ett maskineri. En skara gensdarmer till häst och en riktig här af poiitjepstemän vaka öfver lugnet. Oupphörligt skiljer sig ett åkdon från filen och tullar hastigt fram öfver platsen. Nu är det vår tur. Gasljuset gör allt till full dag, då man är nära fagaden, och man förbländas ett ögonblick. Vagnen rullar ge-! nom ett hvalf, öfver en gård och stannar i norra paviljovgens andra hvalf. i träda in i en sal, rikt ornerad med Förlåt, kära landsmän, ni skullel. ty parisarne fordra chic i allt och förstå icke gerna genljuda i edra egpa ungdomsfriska och kasta tusentals mångfärgade stjernor ut: ken, och bildar hvad mån här kallar verglas. : riserhästarne måste ledas fram steg för steg. I. Öfverallt ligga sönderbrutva åkdon och stupade häi filen, och vi kunna påräkna att få sitta . godt i patt? Inte?,.. Blott en timma, säger . er emellertid att dansa med baron Hauss-. En lakej öpp vagnsdörren — och vi äro vid målet,

6 februari 1867, sida 3

Thumbnail