Aftonbladet – 6 februari 1867, sida 2

flygt slå ned på okunnigheten, denna fega gam, som endast arbetar om natten. I sin ifver trängdes de alla omkring mästaren: Ju mera motstånd de hade gjort, desto djupare böjde de sig inför hans snilles strålglans, och sade sinsemellan: Der är han, som för sin höga intelli-ens, för sitt ädla hjerta, blifvit genom alla osynliges röst utsedd till anförare för den mest fruktansvärda armå! Inför honom utplånas hvarje skilnad i rang, förmögenhet och namn. De högsta liksom de lägsta klasser i samhället förse honom med soldater. Han slungar ut sitt härskri: Mensklighet, framåt! och detta härskri gör honom till en fader för alla dem som lida, hvilken race eller hvilken nation de än tillhöral Vid hans ankomst, i hans närvaro, vid hans åsyn, hoppas och andas det modern samhället. Och likväl vet icke en enda af hans are, af hans bröder, af -anhänvarken hvem he. ans sändebud, används 0 är eller hvilka medel han .uuer för att nå sitt ärofulla mål. Det är Chefen! Det är Den Osynlige!X Presidenten sökte först komma honom sett ana sina tvitvel, sin tvekan, sitt alltför länga förhör. Chefen lät sina adepters rörelse lägga sig och räckte derefter presidenten sin hand. Ni har ingenting attursäkta er förX, sade han, Sni har endast punktligt gjort er pligt. Vi lefva i ett ögonblick, vi befinna oss i omständigheter, som fordra dubbel försigtighet. Jag skulle ha tadlat er, om ni icke vidtagit nödiga försigtighetemått. Jag är glad att se er vara på er vakt. Och likväl, om ödet hade hindrat mig på vägen, skulle ni alla åtta, trots er vaksamhet, inom en timma ha fallit i händerna på en oblidkelig fiende. Ni hade alla varit förlorade. Förlorade! utropade flere röster.