Aftonbladet – 5 februari 1867, sida 2

der det han varit verksam för skapandet aflto nna betydliga possession, på samma gång vår b ogar, så att de nu äro ibland de vackn ste i orten. Med ett ord; en förtagsammare lo an än W. torde vara svårt att uppleta; och Id hi t dess s n blir i den ort, hvarifrån han nu, hufvudsakast för att kunna bättre vårda sin på sednare 15 er något vacklande helsa, afflyttat till Stock-m Im, mycket saknad af talrika umgängesvänvr, hvilka han visat prof på redbarhet i sin lr ndel samt vänfasthet och hjelpsamhet, samt ln r ortens invånare i allmänhet, bland hvilka !g in lemnat många tillfälle till arbetsförtjenst. la t — — Huruledes Gotlands jörsvar af höga ver d n orbörande betryggas. I Gotlands läns nyaste : dning för den 25 Jan. förekommer följande If 6 t Ir d j ppsats: Att den högsta civila och militära mynigheten på Gotland ej borde vara förenad en och samma persons hand, hafva vi vid erfaldiga tillfällen i våra spalter påpekat. ill hvilka konseqvenser det kan leda, unna vi bland annat se af den omständigeten, att då landshöfdingen på vår ö blir ald till riksdagsman, mäste militärbefälhafaren följa med på färden! Den sednare efattningen tyckes dock vara af särdeles nderordnad beskaffenhet alldenstund den an skötas från — Stockholm, hvilket af eferföljande order från militärbefälhafvarens å Gotland expedition. tydligen -kan inses. Jenna order lyder sålunda: K, M:t har genom nådiga general-order nir 630 af den 26 sistlidne November, uppå derom djord wnderdånig framställan, i nåder medgilvit militärbefälhafvaren på Gotland rättighet attl tillsvidare bibehålla militärbefälet under de tider af året, då han såsom ledamot af riksdagen ej vistas på Gotland; och harhr militärbefälhalvaren till följd häraf befallt, att artilleribefälhafvaren m. m. frih, dAlbedyhll under railitärbefälhafvarens frånvaro ska!l öfvervaka kassavården vid fältkontoret, disponera och utfärda alla anordningar såväl på berörda kassa som till och ifrån härvarande militära förråder och ega att bevilja tjenstledighet åt vederbörande under högst fjorton dagar der tiden icke medgifver att behöfva inhemta hr militärbefälhafvarens bifall. Militärbefälhafvarens adress blifver fortfarande Wisby. Wisby som ofvan: På befallning GQ. v. Axelson. Stabschef.? Häraf framgår således tydligt, att till öfriga olyckor, som på seduare tider drabbat Gotland, genom denna generalorder fogas ytterligare den, att vi ifall af invasion skola sakna — befälhafvare. Icke som om vi skulle anse säsom någon slags olycka att den närvarande öfverbefälhafvaren härstädes j i farans stund kommer att aniöra öns beväring, men utan någon bestämd anförare torde provinsens underkufvande gå allra lättast för sig. Vi äro öfvertygade, att om den enligt allas omdöme, icke minst kamraters, utmärkt duglige artilleribefälhafvaren, öfverste dAlbedyhl! blifvit såsom vikarius beklädd med högsta militärmyndigheten, skulle Gotlands befolkning tryggare än nu: se den närmaste framtiden an, och vi våga uttala det på goda skäl grundade antagandet atti sådant fall torde äfven icke så få bland de öfverklagade bristerna med afseende å krigemateriel och beväpning blifvit afnjelpta, åtminstone såvidt det för en såden underordnad myndighet varit möjligt. Emellertid kunna vi spart säga, att vederbörande förspävut allt så väl; att hvilket com helst någotsänär välbemannadt och utrustadt örlogsfartyg — utan synnerlig svå righet skulle kunna bemäktiga sig ön. Här finoes ej ett enda skjutdugligt gevär, här finnes ej ett enda i fälttjenst någorlunda öfvadt kompani, här ges ej en kanon, som ej förskrifver sig från längesedan flydda ti: der och äro placerade å lavetter, som af ålder och murkenhet utan tvifvel vid första charge skulle springa i stycken. Här finnes verkligen raskt manskap, kunniga officerare och en god vilja att försvara den kära fosterön, men utan vapen och utan öfverbefälhafvare — hvad kan man göra? Hvarföre jast nu göra ett undanteg från det gamla häfdvyunna bruk, som vid generalbefälhafvarens frånvaro alltid föreskref hans närmaste man som sjelfekrifven militärbefälbafvare? -Såvidt vi veta har icke öfverste dAlbedyhll gjort sig skyldig till nögot fel som kunde göra honom omöjlig till detta befäl; Vi veta att denne man utan anmärsning under en längre tid bestridt kommendantsbefattningen i Stockholm; hvilketlärer fördra vida mer förmåga än att under fyra månader vara t. f. militärbefälhafvare på Gotland. Med anledning af ordern vilja vi slutligen. framställa några små särskilda frågor såsom: 4 Huru kan man tänka sig att t. ex. friberre dAlbedyhl skall kunna, utan risk, utfärda en anordning på fältkontorets kassa? Han är ju ej mililörbefälhafvare och borde åtminstone akta sig för att teckna sitt namn nder en order som sedermera skulle kunna örklaras som noll och af intet värde? — Huru skola offentliga banker kunna utlemna penniogar på en anordning utställd af militärbefälbafvaren som ej har militär-, utan endast artilleri-befälhafvarens underskrift? Vi sluta härmed för denna gång våra reflextioner, men skola snart återkomma till ämnet som har för stor vigt för vår afskilda provins för att lemnas å sido förrän vi fått vederbörande att egna litet uppmärksamhet åt en säk som för oss Gotlänningar är en lifsfråga; ty ävnu äro vi lika ärliga Svenskar som någon hvilken är född inom det egentliga Sverges landamären. TT VIT NET AE ST EERO EA on re SETESETETIAIAESTRAA