Aftonbladet – 4 februari 1867, sida 3

mm (Insändt.) Om fiskets vårdande. Genom det i sednaste fiskeriförordning stadgade förbudet att fiska under lektiden samt-begagna allt för fin fiskredskap, genom hvilken det tillväxande fiskynglet utrotas, hafva åtgärder, såvidt möjligt varit, blifvit vidtagna för bevarande af fisket i våra sjöar och vattendrag. Det finnes dock en sak, som mågenstädes ganska väsentligt bidrager att förstöra detsamma, men hvilken omständighet sällan uppmärksammas som ed bör. Det händer nemligen ganska ofta under svåra vintrar, att fisken i mindre sjöar dör genom qväfning. Mången, söm sysselsatt sig med fiske, har varit i tillfälle att se hurusom en mängd död fisk uppflutit, då små sjöar och mindre vattendrag gått upp om våren. Tillförekommande häraf stadgar lagen i 17 kap. 3.4 byggningabalken, att strandegare vid vite af 50 dalers böter skola hålla öppna vakar vid stränderna, så att fisken beredes erforderlig luft; men denna nyttiga föreskrift efterlefves icke och öfvervakas sällan af någon. En påminnelse härom torde icke vara öfverflödig, synnerligast under en vinter.som denna. Åtgärden är så enkel och föga kostsam, att en hvar strandegare af eget intresse ej borde undertäta fullgöra lagens föreskrift, hvarigenom han en och annan gång bereder sig sjelf en rik fångst, då det i mindre, hårdt frusna sjöar sällan inträffar att icke tusentals fiskar skynda till dessa nyupphuggna vakar, der ett prasslande och sorlande till en början uppstår som i en kokande jättegryta, på samma gång som han för framtiden bevarar fisket. C.L.H. NR st RR at TE en Eee