Aftonbladet – 4 februari 1867, sida 3

(Insändt.) Under rubriken: Ytterligare om korrekturet Tryckfrihetsförordningen har i Aftonbladet för den 21 denna månad ännu en anmärkare uppträdt emot de tre tryckfelen i sista npplagan afnämnde förordning, nemligen 1:0 årtalet 1012 i stället för 1812; 2:0 underställningsbevis i stället för underställningsvis, och 3:0o wverkställes i stället för underställes. Incändaren, som är en flitig tidningsläsare och under det sistförflutna halfva året sett samma anmärkning i olika tidningsblad och på olika sätt flera gånger upprepad och kommenterad, får bekänna att han tröttnat dervid. Saken är af allt för ringa vigt att kunna uppehålla intresset. Man kan skratta åt den, men Blott en gång. Ochendast irån den löjliga sidan förtjenar saken någon uppmärksamhet; ty att de anmärkta felen skulle kunna vilseleda några läsare med eftertanka, än mindre någon lagfaren tillämpare af förordningen, kan insändaren ej medgifva. Det är ock endast det sistnämnda felet som anmärkaren anser vådligt, förmenande att på grund deraf en hofrätt utan ringaste ansvar skulle kunna bnderlåta att underställa sitt utslag i fråga om qvarstad å tryckt skrift högsta domstolenspröfning. Detta tryckfel förekommer i 5 8 mom.. der det heter: Har Tryckfrihetskomitån afstyrkt qvarstad, men hofrätten ändock finner den ega rum, då må hofrättens utslag ej i verkställighet gå utan verkställes (underställes) högsta domstolens afgörande. Att här är en omening faller hvarje läsare i ögonen och kan han icke sjelf uttänka felet, finner han det vid jemförelse med en annan upplaga af förordningen. En jurist deremot — och här är ju frågan endast om jurister eftersom det är för hofrätt stadgandet ök gifvet — behöfver icke göra en sådan jemförelse, ty felet ligger för honom genast i öppen dag; och en hofrätt, ja en underdomare, som så förstode stadgandet om grunglagens tillämpning efter ordalydelsen, att denna borde sträcka sig ända derhän att uppenbara tryckfel tagas till efterrättelse, skulle utan tvifvel träffas af ett ansvar, vida känbarare än det någon dowstol i åtalsväg kunde ålägga honom, nemligen af yrkesbröders medömkan med häns okunnighet och enfald. När så är tycker insändaren att detta evinnerliga ordande och omordande af nämnde tryckfel nu kan vara slut. Den af redaktionen tillagda anmärkning; att Tryckfrihetskomiten ombesörjt korrekturläsningen af de omtryckta grundlagarne och att detta varit det enda ärende hvarmed komiterade haft befattning har nog sin riktighet; men udden deri synes insändaren ej väl måttad. Skicklighet att ösa korrektur är ej uppgifven bland de egenskaper, för hvilka bemälde komiterade skola vara utmärkte, enligt 108 Regeringsformen. Också hafva dessa komiterade, i deras af redäktionen iberopade berättelse till riksdagen, ådagalagt, att skyldigheten att korrekturläsa riksdagsbeslutet och de grundlagar, som skola omtryckas, är dem ursprungligen ålagd genom ettrikets.ständers förordnande, som för länge sedan upphört att gälla, ehuru det af gammal vana blifvit efterlefvadt. De andanbedja sig ock för framtiden ett sådant förtroende. Att dessa komiterade hafva litet eller intet att göra bör minst från tidningspressens sida förevitas dem, ty det är i tider af tryckfrihetens betryck och af pressförföljelser, som bemälde kö: miterades verksamhet egentligen påkallas.