Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 3

Jag är lycklig att emottaga er, herr baron?, sade hertiginnan och böjde lätt på hufvudet. Det är j:g, fru hertiginna, som är hänryckt och förtjust att beliona mig bär. Jag bar aldrig sett en vackrare fest eller rikare dekorationer...?, svarade baron Kirschmark med en rörelse på hufvudet och ett par blinkningar med ögonev, hvilka kunde öfversättas med: År jag icke bra medgörlig, hvad? , Rikare?? återtog grefven småleende, ?ni glöramer er sjelf.? Nej, på min ära, Det är präktigt och värdigt den kredit ni har hos mig, min bäste grefve... en kredit på icke så få mjillioner, minsann !4 Min bäste baron, vi fala om affärer, och damerna förstå ingenting dera, efbröt grefve Warrens. Hvilket betyder att vi kunna tråka ut dem, tillade den tjocke bankiren med ett obehagligt skratt. Om fru hertiginnan tilllåter, vill jag begagna mig af hennes artiga emottagande, för att bedja henne om några minuter nder aftonens lopp. tJag står helt och hället till er dis, osition, min herre. Bankiren bugade sig och försvann bland mängden. Grefven och heriiginpen vexlade ett bestigt ögonkast. Den sednare vände sig till den unga flickan, Det är han, eller huru, kära barn? frågade hon med intresse. Ja, madame, svarade den unga flickan, som k appast hunnit hemta sig från sin första rörelse. Godt. Vi behöfde få visshet derom. Då vi nu erhållit den, grefve Werrens och jag, skola vi laga så att ni icke vidare behötver