Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 3

dom, som blott vore till hälften intecknad. Ta laren instämde med hr Björck i hans uttalad åsigter om riksbanken. Den bör först och främs befästas, så att den ej som en julle behöfde fö ras i de enskilda bankernas kölvatten. Om bank vinsten blifvit bevarad åt banken, så skulle rän torna nu ej vara så höga. Denna sistnämnd omständighet måste bero, på någonting konstladt då det är omöjligt att Östersjön blott kan gör en så stor skilnad i räntefoten som den, hvilke nu råder emellan Sverge och Hamburg. Talarei förordade ett särskildt utskott, i hvilken mening grefve Posse förenade sig. Frih. Schultzenheim yttrade sig i ett längre svamlande föredrag, som till och med gick si långt i ifver och vidtsväfvande fantasier, att flere af kammarens ledamöter funno sig föranlåtna at ropa: till ordningen?. Det vore denna kan mares uppdrag att söka utreda ställningen. De som sutto vid de egypsiska köttgrytorna, tyckte att det stod bra till. Bland denna kammare: skyldigheter vore att afgifva Psvenska folket: kongl. proposition om dess tillstånd och behof? Talaren undrade om det vore meningen att ut suga landtbrukarne, så att de kommeaatt öfvergä till proletärklassen, De hade visserligen syndat men till en stor del berodde deras olycka på de granna blomstermålningar, som föranledt dem til öfverdåd. Talaren slöt med att berätta en per sisk legend om schacken, som, åtföljd af sin stor. vizir, påträffade en derwisch, som förstod fåglar nes språk och för dem uttydde två ugglors sam språk, hvilka gingo ut på attgissla schacken och hans vizir för den genom förda krig förorsakade förödelsen i landet. Förmodligen skulle tillämpningen vara, att den nuvarande regeringen föröder landet genom dess finanssystem. Hr Muren. Det vore hårdt att de, som motarbetade motionens remiss till särskildt utskott, derför finge uppbära keskyllning att vara fiender till jordbruket. Detta utskott, om det blefve tillsatt, kunde sannerligen ej på alkemistisk väg be. reda guld. Talaren kunde ej tro, att banken, om den fått bibehålla bankovinsten, nu skulle kunnat lemna någon synnerlig hjelp, ty i sådant fall hade folket fått skatta mer. Bäst vore att besparingarne finge stanna i folkets egna fickor; de kunde bäst använda dem. — Jordbruket hade aldrig stått så högt som nu. Talaren tyckte det derföre vara synd att klaga. Vi hade icke så mycket silfver och guld, men vi hade valutor. Penningar vore hos oss mycket dyra, men detta berodde på de många och stora företagen, och denna dyrhet borde väl här som t. ex. i Amerika vara ett godt kännetecken. Man borde ej klaga öfver den utländska skuldsättningen, ty det vore mycket bättre att använda lånade penningar för produktiva ändamål, än att realisera sin förmögenhet och lefva på sina räntor. Hr Lindström sökte ytterligare stödja sin åsigt om remiss till bankoutskottet med anförande af stadganden ur instruktionen för detta utskott. Hr Hierta. Alla näringar hafva syndat och derföre ha de nu ock alla att kämpa med svårigheter. Dessa synas dock vara större i städerna än på landet, emedan cessionernas antal efter folkmängden är större i de förra. Det vore jordbrukarne sjelfva, som hufvudsakligen framkallat svårigheheterna, hvilka blifvit ökade genom de enskilda bankernas sedelutgifvande rätt. Om allt för många särskilda utskott tillsattes, skulle de ständiga utskotten få sitta och vänta tilldess de särskilda slutat sina öfverläggningar. Genom anställd votering hänvisades motionen me 95 röster mot 69 till behandling af särskildt utskott. Under eftermiddagens sammanträde afslutades remitteringen af motionerna, hvilka i denna kammare uppgått till ett antal äf omkring 260. Inga synnerligen anmärkningsvärda diskussioner förekommo. Endast grefve Arv. Posses motion om flere småstäders förläggande under landsrätt framkallade en längre debatt, under hvilken flere talare yttrade sig. Med afseende på motionen om den åtgärd som borde vidtagas, delade sig kammaren i två partier, af hvilka det ena önskade att den genast skulle afslås. 1 denna riktning talade hrr Witt, Staaf, Msguell, Murn, frih. Alströmer och hv Beronius, hvaremot hrr Hollander, Hessle, frih. Schultzenheim, hrr C. Ifvarssoa, Medin, Per Nilsson i Espö och Heggsröm tillstyrkte dess remiss till ett särskildt utskott. Hr Bergström anhöll hos talmannen om propositionsvägran, tillföljd deraf att motionen förmenades vara grundlagsvidrig; men då talmannen ej kunde bifalla denna anhållan, remitterades motionen genom votering med 78 röster mot 50 till ett tillfälligt utskott. Enligt en oss tillhandakommen upplysning var det icke 30 kapitlets, 2 sista moment, utan 15 kap. samma och mom. 1 Rättegångsbalken, som hr Svensen föreslagit till utgående ur allmänna lagen, hvilket vi härigenom till rättelse meddela.