Aftonbladet – 31 januari 1867, sida 2

et stora glaspalatset skola blomsterodlarne äfla. Täflingen indelas i fjorton afdelninar, som hvardera under fjorton dagar omma att granskas och beskådas. Intresset ör bli stort, icke allenast för trädgårdenästare, utan för alla blomstervänner och synnerhet för damerna. En afdelning omattar nemligen blommor för bröllop och eler, en annan blommor för soirer, toietter och salongsprydnader, en tredje blomnor att pryda middagsborden och amplarne fönstren etc. Detta är för ögats behag, för den goda maken i prydvader, men man må icke tro ut blommorna äro hufvudsaken. Den goda maken, som tronar under gommens hvalf vå läckermunnens tunga, skall också här inne hvad den söker, såvida det gäller ;rönsaker och frukter. Salader och kål, norötter och bönor, äpplen och meloner, väron och drufvor skola rättvist täfla om ippmärksamheten med de prunkande rosOrna. Vi passera från glaspalatset förhi en mystisk grotta och ett högt uppmuradt berg, ler ett annat Niagara skall störta ner utör branten. Vattnet ledes sedan genom en kanal ut i den stora dammen, der Fontainepleaus ryktbara karpar skola simma. Dessa iskar äro verldsbekanta för sin Jläckerhet, nen också för ein läraktighet. Då deras mattimma är inne ringer vaktaren på en klocka, och vid det klingande ijudet rusa karparne med vidöppna gsp till det ställe der de bruka intaga sina måltider. Kan man begära mer utaf fiskar? För att bereda publiken ett nöje har man tänkt på att då och då ställa till ett litet fisk. Men ingen nötdragning, inga nät eller krokar, ty det skulle bli för vanligt på en exposition, der hufvudsaken tyckes vara att jaga efter det ovauliga. Man kom att tänka på kineserna som fiska med fåglar och strax ar man färdig att skrifva eter ett par kinesiska fiskare och ett dussin kormoranter. Har ni hört talas om kormoranter? Det är ett slags vattenfåglar, som äro utmärkt -nabba dykare och skickliga fiskfångare. De genomkorsa vattnet lika lätt som svalorna flyga genom luften. När de väl fått fatt på en fisk stiga de upp till vattenytan och kasta fisken i luften, hvarefter de taga honom i fallet och svälja honom me! hufvudet först, på det de icke måtte skadas af simfenorna. Kinesen dresserar dessa fåglar att fiska åt 8eg. Han ror ut på floden, eller sjön, och kormöranterna sitta på båtkan en. På ett tecken af sin herre kastar fågeln sig i vättnet och börjar sin jagt på djupet, och vågar icke komma upp förr än han har en fisk med sig, ty i motsatt fall träffas han sf husbondens piska, som tvingar honom att börja jagten på nytt. För att icke kormoranten s all svälja rofvet, så bär han en -kionrem hårdt tilldragen om halsen. När kormorantens dagsverke är slut tas skinnremmen bort, och till belöning för sitt arbete får fågeln sedan fiska för eg-n del. Man påstår att dessa kinesiska fiskerier verkligen komma att ega rum inom expositionslokalen ; men vi hafva stor benägenhet att misstänka kormoranterna som nägra förklädda ankor. Utom ofvannämnde byggnader skall trädgården innebålla flera oranzerier för tropiska växter, ett aqvarium med hafsdjur och grar, och ettsötvattensaqvarium. För kejrens räkning uppföres ett tält och för trädgårdens orkester ett tempel. Då vi nu lemna trädgården komma vi ia i den franska sfdelningen och hafva sålunda gjort ronden genom den vidlyftiga parken. Att vi gått förbi flera länder utan att tala om dem, kommer sig deraf att ingenting anmärkningsvärdt ännu visat sig på deras områden. Konske att vi nästa gång kunna få tala om Danmark, Spanien, Portugal, Italien etc, Innen vi gå så låt oss taga reda på inträdespriserna, som pu äro bestämda. Iavigningsdagen blir inträdesafgiften 20 francs och de följande åtta cagarna 5 francs. Från och med den 8 April blir entreen till parken och palatset 1 francs, Dertill 50 centimer för inträde till trädgårdsexpositionen. Om morgnarne har man förbehållit sig ett ar timmar, då afgiften blir 2 franes, med 50 centimers tillägg för trädgården. Biljetter för hela expositionstiden kosta 60 francs för dame. och 100 francs för herrar. Dessa abonnementskurt gifva fritt tillträde äfven der annars särskild af.ift fordras och deras innehafvare ega rätt till en plats vid prisutdelningen, som kommer att ega rum den 13 Juli. Man kan ocksä köpa veckobiljetter 4 6 francs stycket. Hvsrje exponent har rättighet till ett inträdeskort. Abonnementskorten gälla blott för den person, i hvars namn de äro utställda. Fur kontrollens skull bör kortet vara försedt med innehbavarens egenhändiga namnteckaing eller fotografipo:trätt. Helt säkert skola de flesta föredraga att porträttera sig, för att slippa besväret att hvarje gång skrifva sia namnteckning vid ingången. Hrr kontrollörer blifva I sanning afundsvärda, ty de skola hafva rättighet att mönsira tusentals vackra fruntimmersansigten. Låt oss sätta oss in i förhållandet. Der kommer en blåögd engelska och visar sitt kort med porträttet tageti hal! profil. Kontrollören ser först på missen och sedan på porträttet. — Var god och ställ er så att jog ser er profil — säger han förbindligt — och damen mäste intaga den äskade ställningen för att riktigt kunua bli igenkänd. — Litet mera en face, jag ber! Vänd era ögon ill mig. — Kontrollören småler då de blå jgonen möta hans blickar, och nu först förklarar han sig öfvertygad om likheten. En brunögd spaniorska räcker fram sitt kort. — Det var fan hvad hon är vacker! — mumlar kontrollören för sig sjelf. Han snegjar på porträttet och på originalet, och ehuru nan ser likheten så säger han: Var god och tag af hatten ett ögonblick, om ni dhagar. — P: rträttet är nemli. en utan hatt och kontrollören vill gerna se det rika hået, som fotografikortet gifvit honom en ning om. En sådan illparig skälm till konvollör! Men spaniorsk.n måste hörsamma ans begäran och visa sina svarta lockar nnan hon får gå in. Hvem vill inte vara kontrollör på sådana vilkor? Helt säkert skall man slåss om dessa latser och mången skulle nog vilja betala n vacker summa för att få sitta innanför kontrolldisken som en mönsterherre. Kinke skall någon af damerna finna mönstrinsb dn ss kan