Aftonbladet – 31 januari 1867, sida 2

Insamling åt hofvudstadens fattiga. En bister vinter; som hotar att bli långvarig, har inbrutit. Yrväder på yrväder ha hopat snön i massor på våra gator, och bostäderna, äfven de bäst ombonade, ha behöft flera brasor än vanligt för att utestänga de isande stormilarne, som hvinande svept omkring knutarne. Att tillständet i de fattigas hem under en sådan vinter skall vara mycket bedröfligt, ana de flesta, men nödens hela vidd kunna endast de känna, som haft tillfälle att se den med egna ögon. Utkylda rum med en isig luft, qvinnor och barn i usla paltor, som knappt förmå skyla dem, långt mindre värma deras darrande lemmar, af hunger utmärglade ansigten, — sådan är den syn som endast alltför ofta möter besökaren i de fattigas hem. Också har nödens följeslagare, sjukdomen, ej dröjt att infinna sig, och hufvudstadens läkare, isynnerhet de som ha sin praktik bland den allrafattigaste klassen, ha att berätta om en betydlig stegring af sjuklighetsprocenten. Hvar orsaken till denna ovanligt stora sjuklighet ligger, synes bäst af ce första medikamenter, som läkaren i de flesta fall måst2 ordinera. De äro nästan alltid en brasa och en portion varm soppa. Men hvar skall den fattige, som saknar tillgång till allt, få dessa läkemedel, på hvilka hans lif beror? Vi ha hört berättas om fattigläkare, som på egen bekostnad uppköpt och utdelat ved och mat åt sina patienter; men denna ädla frikostighet kan endast bota en mycket liten del af den nöd som finnes, långt mindie den som hotar. Det är af denna anledning vi nu, liksom vid ett och anna föregående tillfälle under liknande omständigheter, taga oss friheten att till Stockholms varmhjertade allmänhet ställa en uppmaning om insamlande af bidrag till utdelning af bränsle och varm mat åt de mest nödställda af hufvudstadens befolkning. Vi behöfva ej erinra att snar hjelp är dubbel hjelp. Anteckningslistor äro tillgängliga å Aftenbladets utdelningsställen vid Mynttorget och Odensgatan, Och de lemnade medlen skola, som de inflyta, ofördröjligen tillstä las hafvudstadens Allmänna skyddsförening, som, med sin förtrogna kännedom om tillståndet bland de fattiga, säkerligen skall med den bästa urskilning cch på det mest verksamma sätt låta gåfvorna komma de verkligt nödställda till godo.