Aftonbladet – 30 januari 1867, sida 3

YyYPppades, kunna 1 vasentligare man medverka tor de sinas framtida behof skulle vara vunnen. Att tillfälle till kåpitalbesparingar äfven för de med mindre inkomster försedde ej så sällan förekomme, derom lemnade insättningarne 1 sparbankerna ett glädjande vittnesbörd. Insättningarae derstädes förkofrades likväl allenast med sin egen afkastning, allmänneligen icke öfverstigande-5 procent. 1 helt annan progression måste tillökningen ega rum i en anstalt afifrågavarande beskaffenhet, der insättarne skulle tillgodokomma icke allenast hela upplupna räntan (utan afdrag för förvaltningskostnad), utan ock derutöfver alltifrån början räntan af grundfonden och af de gåfvomedel, som kunde tillflyta inrättningen, samt derjemte arfsvinst efter dem, för hvilka insättning skett, men som afledo eller i förtid från anstalten afgingo. Huruledes det för enhvar genom insättning bildade kapital lämpligast borde till hans förmån användas, kunde inom vissa gränser få bero af den, som verkställde insättningarne, att dervid bestämma, eller ock skulle den, hvilken kapitalet tillhörde, eller dess målsman, då fadren aflidit, ega att i nämnda afs ende uppgöra med inrättningens förvaltning innom de gränser, som på förhand blifvit utstakade.? Till grundfond för denna nya anstalt föreslogs att använde ett kort förut, till enskilda enkeoch pupillfonden utan angifvet särskildt ändamål testamenteradt betydtigare kapital. Alla delegarne i pensionsinrättningen skulle sålunda ega att, genom insättning i anstalten, åt de sina förvärfva delaktighet i testamentskapitalets afkastning och såmedelst, till följd af de insatta besparingarnes hastigare tillväxt, på täkert och fruktbringande sätt verka förde sinas framtida välstånd. Den känsla af oberoende, som medvetandet att hafva detta för alla familjefäder vigtiga mål i sin makt måste skänka, skulle vara af ej ringa moralisk betydelse. Genom det af K. M:t för kapitaloch lifränteförsäkringsanstalten fastställda reglemente har verkställighet blifvit beredd åt den sålunda utvecklade idön, och för hvarje delegare i civilstatens pensionsinrättning är tillfälle nu öppnadt att genom insättningar åt de sina bereda ofvanantydda förmåner. Denna anstalt hvilar på den sanning, att sparsamhet är vilkoret för vinnande af ekonomiskt oberoende och att bland delegarne i civilstatens pensionsinrättning högst få helt och hållet sakna utväg att för de sinas framtid afsätta några besparingar. Att emottaga sådana, fördelaktigt förkofra desämma samt på ett, efter förhållandena afpassadt, ändamålsenligt sätt åt efterlefvande tillhandahålla de sålunda samlade och förökåde tilgångarne, utgör denna anstalts hufvudändamål: Ått, medelst de väsentliga fördelar anstalten erbjuder, på verksamt sätt uppmuntra pen sionsinrättningens delegare till besparingar och insättningar för de sina, utgör anstaltens andra, lika betydelsefulla syftemål. Den länge förordade, nu vid sidan af civilstatens Ta sfonsinrättning och i förening med dess enskilda enkeoch pupillfond strftade kapitaloch lifränte-försäkringsanstvlten står under den äldre inrättningens hägn. Den har samma styrelse som denna; insättningar i anstalten förräntas tillsammans raed inrättningens fonder, hvilka sålunda utgöra säkerhet för de förra, och från och med första dagen i månaden näst efter den, under hvilken medlen ingått, godtgöres anstalten af. pensionsinrättningen ränta efter den högsta räntefot, denna å utlänade medel ätnjuter, eller 6 procent. Anstalten är befriad från kostnaderna för förvaltningen, hvilka bestridas af enskilda enkeoch pupillfonden. Anmälan om inträde i anstalten ( 6) sker skriftligen hos direktionen, med öfverlemnande af åldersbevis samt med tillkännagifvande af de förbehåll, som i stöd af reglementet kunna ifrågakomma. Insatserna, hvilka måste ske hos pen sionsinrättningen i Stockholm, qvitteras i törsäkringsbok, som insättaren tillställes. Vid förnyade insättningar är likväl delegare i landsorten medgifvet att till direktionen med posten insända beloppen, å hvilka honom tillsändes qvittens, derest erforderligt porto varit bifogadt. Alla under ett år gjorda insatser bokföras för sig och varda med å dem upplupen ränta vid årets slut öfverförda till besparingsfonden, der hvarje delegares behållning qvarstår, för att, så länge den ej öfverstiger 10,000 rdr, årligen tillväxa: a) genom oafkortad, till kapital lagd ränta, b) genom andel i arf efter delegare, som aflida eller eljest från anstalten afgå ). ec) genom andel i afkastningen af donationer, som kunna tillfalla anstalten i dess helhet eller någon viss tjenstemannaklass, såsom justitiestaten, landtoch bergsstaten, läkarestaten, poststaten, landtmäteristaten, m. fl., enskildt. d) genom andel i afkastning utaf grundfonden. I enlighet med civilstatens fullmäktiges förslag hafva till befordrande at de gemensamma fördelar, som denna anstalt erbjuder, blifvit såsom grundfond anvisade tvenne till enskilda enkeoch pupillfonden testamenterade belopp, med tillagda räntor utgörande omkring 70.000 rår. I den mån grundfondens afkastning icke tages ( 11) i anspråk för lifräntornas utgående till deras minimibelopp, skall densamma å de delegare i besparingsfonden, hvilkas innestående behållning ej öfverstiger 5000 rår, årligen utdelas med högst fyra procent å behållningens belopp, oberoende af den ränta, som från pensionsinrättningen anstalten godtgöres. Lifräntorna, som af personer vid 40 års ålder tillträdas, anses efter 42 procent räntefot komma att utgöra minst sju procent af den behållning, med hvilken delegare till lifräntefonden öfverflyttas. De ökas genom andel i ränteöfverskott och i afkastningen utaf gåfvor, som kunna lifräntefonden tillfalla. Då beräkningen af lifräntorna är grundad på lägre räntefot än den allmänt gångbara, kan brist i tillgången för lifräntebetalningen icke inträffa i annan händelse, än att lifräntetagarne mera allmänt upppå högre ålder, än den de på erfarenheten grundade mortalitetstabellerna angifva, — ett förhållande, som åtminstone icke förs än efter längre tids förlopp kan föranleda behof af tillskott till lifräntefonden. Grundfondens afkastning, redan till början utgörande mera än 3000 rår, kommer att ökas i mån vissa vilkor vid donationerna bortfalla. Enär, såsom ofvan är nämndåt, anstalten för sina medel af pensionsinrättningen godtgöres högsta allmänna eller sex procent årlig ränta, utan afdrag för fv , 1 ostnaden. och utan äfventyr för förluster, samt delegarnpe dessutom för sina behållningar njuta tillskott af grundfondens afkastning, af arfsvinster och af gåfvor, som anstalten i dess helhet eller någon tjenstemannaklass enskildt tillfalla, torde lätt inses, att kapitaltillväxten i denna anstalt måste blifva hastigare och större än i andra inrättningar. Häruti återfinnes den uppmuntran för pensionsinrättningens delegare att för de sina i denna anstalt insätta besparingar, hvilken ofvan är antydd såsom ett af anstaltens hufvudsyftemål. Grunderna för utdelning af en hvars behållning återfinnas i reglementets 4 . Son eger utbekomma sin behållning med upplöpande vinstdelar genom årlig utdelning under de fem år, som följa på det. tonrunder han fyllt 20 år; men han må ock, om så önskas, uttaga endast årliga räntan och vinstandelar, i hvilket fall han vid utgången af det år, hvarunder han uppnått 25 år, har att lyfta sin innestående kapitalbehållning. Faderlös son, som ieke uppnått 20 år, men är i behof, eller ock i följd af sjukdom eller lyte är oförmögen att till sin framtida utkomst i väsentligare mån bidraga, må, efter anmälan, uppbära årliga räntan och vinstahdelen, och kommer slutligen den j sistnämnda hänseende nödställde att vid 40 års ålder tilldelaslifränta i mån af hans kapitalbehållning. ) Såvida moder eller syskon qvarstå såsom delegare i besparingsfonden, ärfva dessa allena vid moders eller syskons död det för den af