Svenska briggen Superiots szeppsbrott. (Korresp. till Aftonbladet.) London den 22 Jan. 3 Briggen Superior, förd af kapten L. Nordholm och tillhörig hr N. Holm i Sölvesborg, afseglade från Cardiff; lagtad. med stenkol och bestämd till Lissabon, torsdagen den:3 dennes med god vind från sydost. Redan påföljande dag sprang vinden om till vestlig och växte till storm, Som fartyget vär härdt lastadt, vågade man ej hålla sjön, utan sände och länsade för vinden, med bottenrefvade märssegel, hela fredagen och. den följande natten. Lördagen saktade sig vinden, men tilltog igen mot.natten med förfärligt hög sjö. Natten till söncagen kom en brottsjö öfver fartyget frånstyrbord, tog bort bastingringen rundt omkring, en del af brädgången och skylightet med kompassen samt fyllde kajutan med vatten: Fartyget sprang då också läck, så att pumparne derefter måste oupphörligt gå. På söndagen stillade sig stormen, men om natten sprang den åter upp irån nordost. Fartyget måste ånyo drifva för vinden. Natten mejlan måndagen och tisdagens arbetade manskapet med att kasta lasten öfverbord för att dymedelst lätta fartyget. Märsseglet och inre klyfvaren förlorades. Tisdagen och onsdagen fortfor stormen. Klockan 7 på onsdagsafionen syntes en fyr, som tioddes vara Small fyr på kusten af Wales; men verkligen var den på ön Lundy 3 motsatta kusten i Devonshire, Kursen sat.es då ost till syd. Straxt efter midnatt ficks land i sigte. Alla man ropades upp, och allt hvad som fanns qvar af segel tillsattes för att komma fritt landet. Fartyget dref det oaktadt allt närmare kusten, och då det syntes omöjligt att förhindra. slrandniogen beslöts det, för att om möjligt rädda lifvet, att segla på land. Deita verkställdes, och som fartyget stötte, sprungo alla ombord upp i masterna. Vågorna bröto genast öfver, och inom några minuter föllo masteria, varvid alla koms mo i hafvet. Rerättaren, båtsmannen Carl Johan Kjällström, befann sig i stormasten, och då denna föll, följde han med och kom oOfvanpå. Han höll sig en stund på masten, och då denna kastades nära stranden, lopp han i hafvet och simmade i land. Eu ny våg kastade honom emellertid åter i djupet; men han blef ånyo uppkastad på en klippa, der han lyckades hålla sig qvartilldess han hunnit hemta sig. Detta var omkring kl. 2 på morgonen den 10 dennes. Straxt dere efter hör han ett rop, som haän besvårade. Detta kom från en matros med namnet C. Pihl, norrman, och dessa båda började nu att klättra uppför den 400 fot höga och nästan lodrätta klippväggen. Efterotroliga mödor kommo de upp på höjden. Välhunna hit, böra de rop om hjelp vid stranden, och Kjällström begaf sig åter ned och fann en ann nn matros, finne, ombord endast känd under namnet Petier, hvilken af.lvågorna kastats upp, dock med ena låret afbruteti Med hocom började Kjällström: för andra gången uppklättrandet, dels lyftande honom, dels skjutande honom framiör sig. De föllo gång på gång Lika många stegtillbaka som de kort förut vunnit, men kommo slutligen upp på höjden. Här afvaktade de trenue skep, sbrutne — nakna och våta, i Januaristorm och köld — dagsljuset. logen på den kala, vilda kusten hade varseblifvit skeppsbrottet. De släpade sig öfver em ytterligare höjd och fingo der se en landsväg, hvilken de följde tilldess de kommo till en bondgård, der de emottogos med öppna ar