och för sig folkliga, men af händelserna fverflyglade verket skall utföras under nuarande förhållanden och inom det nuvaande nordförbundets grän er, så bli de lielsefuila anhängarne af denna något för ent framkomna doktrin svaret skyldiga. Iycket ifrigt har äfven en af alla partier ktad, i Paris bosatt flykting, doktor Ludig Bamburger från Mainz uppträdt mot len farliga riktning, som nu åter likasom 848 jagar efter drömbilder och sätter hvad om verkligen kan ernås på spel, blott emelan den vill vinna det omöjliga, Hans enusiastiska maning till vännerna i hemlanlet aftryckes af de liberala tidningarne, oland andra af Nationalzeitung. Jag måste här nöja mig att hänvisa dertill och har lott velat fästa edra läsares uppmärksamet på denna märkliga tankeriktning inom le tyska oppositionspartierna. Man kan ej mderlåta att se, att enhetsidn mäktigt grivit sinnena och tager öfverhanden öfver alla andra själsrörelser. Tyska.ne vilja visa, utt de äro mogna för den praktiska politiken, och de vilja icke åter her falla åt 1848 års felsteg, som gjorde, att nämnda års stora rörelse strandade mot. den beklagansvärdaste reaktion. P. S. Då detta brefs afsändning kommit att fördröjas, vill jag tillägga några rader för att göra er hemmastadd i dagens frågor. De nordtyska fallmäktiges konferens aflöper i det hela taget ganska godt. Flera stater sätta sig dock ännu emot de höga militärtaxorna, hvilka stå i så stor motsats till de fordna förhållandena, dem grefve Bismarck en gång benämnde Pheakernas. Jag vet ej, om jag berättat för er, att flera småfurstar, isynnerhet från Thiringen, ha skrifvit till konungen af Preussen och bedt honom något lindra de finansbördor, man ämnar betunga dem med. I annat fall skulle den indirekta annexionen bli förenad med de annekterade ländernas ruin. Detta var myck :t geagdt, och i sjelfva verket står det icke så ilta till. Nämnda länder behöfva endast förvaliag, något sparsammare, så skola de icke finna bidragen till de militära ålagorna, hvilka Preussen hittills i Tysk: ands intresse ensamt burit, outhärdliga. Isynnerhet kunde den kostsamma hofhållningen utom. allt tvifvel inskränkas. Så svarar man i Berlin på de små hofvens klagomål och besvär. Man har emellertid lofvat dem några öfvergångsstadier, några åtgärder tillsvidare, genom hvilka den tvära öfvergängen från småstatstillvaron till deltagandet i en stor stats pligter och bördor skall -underlättas. Valrörelsen för parlamentet är i full gång och hittills, såvidt man kan veta, icke ofördelaktig för det liberala partiet. De konservativa lofvade sig mycket af den allmänna rösträtten, dels emedan ;Frankrikes exempel bedrog dem, ehuru: i nämnda landhelt andra omständigheter fällde utslaget, dels på grund af. den beräkningen, att hufvudsakligen den förmögna medelklassen skulle göra opposition mot de konservativa sträf. vandena, men landtdistrikterna deremot uppträda för regerivgen och det konservativa partiet. Men detta var ett fel i räkningen. De konservativa ha icke betänkt, att positionerna voro fart infagna samt at vensterns framstående i... i ärvisl förvärf. vat sig-alltför stor förtjenst om folket, för att icke massornas uppmärksamhet och sym: pati skulle dragas till dessa välbekanta, omtyckta namn. Der, Llvarest. medlemmårne af oppositionen icke såsom Jocoby och efte all sannolikhet äfven Virchow undanbedja sig att bli utsedda till representanter, äl deras val säkert. Man måste vil alltid vid allmän rösträtt göra sig beredd på öfver raskningar; men om icke alla tecken be draga, skall regeringen få svårt att genom drifva illiberala. stadgauden i författningsförslaget. — Sjelfva den afgjordt liberale, men moderate och. af alla partier aktade ordföranden i representantkammaren von Forcekenbeck har öppet förklarat, att han skall i parlamentet bekämpa allt hvad som kan sätta landets konstitutionella inrättvin: gar på spel, och denna förklaring hargjor stort intryck. — FR a rr a