MUSIK: Hr Ivar Hallströms länge väntade roman: tiska operett, Hertig Magnus och Sjöjungfrun, gafs ändtligen i går å kongl. Operan, och rönte af den talrika publiken de tydligaste bevis på tacksamt intresse. Det höga anseende, som hr Hallström redan förvärfvat såsom en iderik, mångsidigt bildad och talängfull körnpositör, kan icke ännat än stadgas och ökas genom detfa hang sista arbete, hvilket i alla afseenden utmärker sig för de förtjenster, han städse inlagt i sin musikaliska diktning. Melodisk rikedom och klarhet, och ett tekniskt formvälde; som låter de -anslående sångnumren beledsagas af en flitigt sysselsatt, men aldrig öfveransträngd eller prålig, orkestrering, är hvad i den löftesrika, tondikten vid första åhörandet framträder och angenämt gör sig gällande. Hvarje slags närmare redogörelse uppskjuta vi naturligtvis till dess den har att stödja sig vid en mera intim bekantskap. Texten föreföll oss lida af åtskilliga alldagligheter och longörer, likasom deniallmänhet nödgat tonsättaren att hufvudsakligen rikta sig på lyriska effekter, då för dramatiska sådana saknas tillräckligt stoff. I någon mån tycktes detta förhållande återverka på utförandet. Sången ätergafs af alla de i operan uppträdande artisterna med synnerligen göd disposition och niärkbart lifligt intresse; men uttrycket af ett personligt, karakteristiskt, lyckades blott herr Arlberg (Hertigen) fru Strandberg (Lisa) och hr Willman (Peder, fiskaren) afvinna hvarsin roll. Så mycket lifligare anslogo fru Stenhammar (Anna) och hr Arnoldson (Brynolf) genom de. melodiskt tacksamma momenterna i deras partier, likasom. herr Sandström (Munkea) genom en högst originel sång i den andliga stilen. Skallande applåder . följde efter svart sagdt hvarje numcner, och, sedan under pjesens gång åtskilliga bland Artisterna belönäts med framropning, hördes efier dess slat från hela salongen högljudda rop på kompositören. Både hr Hallström och br Hedberg visade sig och mottogo publikens tacksamma hyllning. Vi skola icke dröja att efter förnyad bekantskap med operan närmare granska densamma; nu önska vi den blott af hjertat fortfarande framgång, som den i musikaliskt afseende så väl förtjenar. Att Rossinis berömda Stabat Mater kommer att innan kort ånyo gifvas här, torde vara en för hvarje musikvän i vår stad synnerligen glädjande nyhet. Om än den stränge meg som i hvarje framstående tondikt måste bedöma en händelse i musikens historia, nödgas i detta lyriskt hänförande verk anmärka ea och annan brist, har det emellertid alltjemt varit en gunstling hos den större allmänheten genom den glänsande melodiprakt, som utgör dess förnämsta prydnad; och hvarpå dess mästares verldsvälde ständigt varit grundadt. Då både den snillrika kompositionen och det fullt värdiga återgifvande, den nu: har att påräkna, tillräckligt rekommendera sig sjelfva, behöfva vi icke särskildt orda om det myckna besvär och de icke ringa kostnader, hvarmed för tillställaren den -lockande konserten naturligtvis är förknippad. Herr Conrad Behrens, som ställt sig i spetsen för företaget, skall sjelf utföra det vackra bas-. partiet, och för de öfrigas tillfredsstätlande tolkning är det biträde af de förnämsta ar. tisterna vid vår lyriska scen, han eger till stöd, den bästa borg.n man kan önska sig. Vi äro förvissade att den ytterst populära tondikten, länge en kär gäst i snart sagdt hvarje musikaliskt hem i vår stad, skall nu då den uppenbarar sig i all sin fägrin locka många gäster till sig, och förutsp alltså konserten i alla afseenden god framgång. a a a a