so FA tt RR Ft FT at rep ere PB. 8 5 re 1 So ET fö b råde) äro ansvariga för regeringens handI det sednaste kejserliga dekretet. MinistIrarne skola derför endast såsom statschefens fullmäktige uppträda i kamrarne och detta Jendast i de fail, öfver hvilka kejsaren har för allt fordrar är, att sanningen, rättvisan belysa föreliggande fråga, liksom de mera befrämja retoriska utgjutelser än gagna sjelfva göromålen, hvilka förlora en del af sin dyrbara tid.? Till närmare motivering af hvad som här yttras meddelar Monitören en kort öfversigt öfver adressdebattens oproportionerliga längvarighet under de 6 sessioner, som hållits efter 1860. Adress debatten har i medeltal hvarje gång medtagit halfannan månad; den kortaste adressdebatten föreföll 1863, då den räckte en månad; den längsta år 1864, då den drog ut nära ett fjerdedels år, nemligen 2 månader 24 dagar. Påsom en afgjordt liberal åtgärd af kejsaren framhåller Monitören, att det icke är byråernas flertal utan minoritet (2 af 5 och 4 af 9), som afgör, huruvida en interpallation får framställas eller ej. Vidare fäster tidningen uppmärksamheten på, att kamrarne icke äro inskränkta till interpellationer, utan att de vid förhandlingarne rörande budgeten, de utomordentliga kreditbevillningarne och utskrifningslagen ha tillräckligt tillfälle att utöfra en regelbunden kontroll öfver de allmänna angelägenheterna. Hvad för öfrigt beträffar ministrarnes framtida ställning till kamrarne, så fäster Monitören eftertryckligt uppmärksamheten på, att man ingalunda bör uppfatta dem såsom ansvariga inför representationen i ordets vanliga betydelse. Författniogens föreskrifter medföra — säger regeringens organ — att ministrarne uteslutande äro beroende af statens ölverhufvud, att de blott hvar för sig (för sitt omlingar, att det icke finns någon solidaritet dem emellan samt att de icke kunna vara medlemmar af lagstiftande kåren. Dessa föreskrifter ha icke kunnat ändras genom oinskränkt rätt att bestämma.? Monitörens artikel slutar sålunda: Hvad bndet framoch det allmänna intresset gå segrande ut ur diskussionerna. Och just i detta afseende skola alla välsinnade betrakta det i dig offentliggjorda dekretet såsom ett väsentligt framsteg.? Naturligtvis ha de sednaste reformerna gjort ett starkt intryck på franska folket. Bland de nya åtgärderna sysselsätter man sig mest med adressdebattens borttagande, hvilket också inom den franska pressen fö. orsakat många betänkligheter och ovisshet. Det moderata oppositionsbladet Le Temps är tveksamt, huruvida ett steg framåt eller tillbaka tagits genom de nya reformerna, men är dock mest benäget för det sednare antagandet, emedan bladet icke tror, att interpellationsrätten kan ersätta den fria adressdiskussionen. Tidningen fäster slutligen uppmärksamheten på, att minoriteten isynnerhet kommer att lida genom förändringen. Avenir National medgifver, att interpellationsrätten kan ha sin nytta, men tillägger, att den för att ha denna nytta maste kunna användas med full frihet. Gazette de France gör till och med den anmärkningen, att då de deputerade vu ickel mera äro i besittning af de rättigheter, som de egde, då de blefvo valda år 1863, kan fråga uppstå, huruvida icke landets valmän äro i sin goda rätt att begära kamrarnes) upplösning och påbud om nya val. Union sluter sig i det hela taget till Avenir National, och endast tre af de större tidningarne i Paris intaga en annan ställning till de nya reformerna, nemligen Journal des Dåebats, som gläder sig öfver att se regeringen beträda denna väg, la Libert, som reot af lofprisar ?suveränen? och ministrarne, samt slutligen Opinion nationale, som iakttager fullkomlig tystnad. ENGLAND. I berättelserna från London bebådas en stormig parlamentssession, emedan den möjligen blir en strid på lif och död mellan ministeren Derby och den i fjol afgångna whigministören i förening med hela reformpartiet. Tidningen Globe, som nu är toryorgan, berättar, att de liberala partiernas ledare straxt efter Gladstones hemkomst från utlandet skola hälla ett krigsråd, hvari vidt gående planer skola diskuteras och det definitiva programmet för den förestående sessionen beslutas. Härmed öfverenstämmer den inbjudning, som Gladstone i egenskap af oppositionens ledare den 10 dennes från Florens utfärdat till sina politiska vänner i England ; han framhåller deri starkare, än som plägar vara fallet i dessa inbjudningar, önskvärdheten af att alla medlemmar infinva sig vid parlamentets öppnande den 5 Febr., emedan det är högst sannolikt, att frågor skola bli bragta å bane, hvilka äro af den största allmänna betydelse?. En dylik uppmaning till torypartiets medlemmar har naturligtvis också blifvit utfärdad af lord Derby, såsom alltid brukar ske kort före parlamentåsessionens öppnande, men det påstås, att icke så få strängt konservativa äro missnöjda med lordens och hans sons, lord Stanleys hemliga sympatier för reformsaken eller rättare deras beredvillighet att gå whigpartiet i förväg genom att sjelfva framlägga ett liberalt reformförslag. NORD-TYSKLAND. Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeit. förklarar, att det af Preussen, såsom man påstått, erkända särskiljandet af Tyskland genom Main-linien, är en fiktion, och om de sydtyska staterna frivilligt vilja afstå från en del af deras suveränitet till fördel för en EN I nm fe oh. FR Ar LM bat i Ja ft DA JA KR FA närmare anslutsing till Nord-Tyskland, så är 4:de artikeln i :Prager-freden ej något hinder derför. Baierns utrikesminister, fursten af Hohenlohe, har redan oförbehållsamt uttalat sig för en sådan anslutning till Nord-Tyskland och af underrättelser från Stuttgart och Darmstadt framgår, att äfven dessa befinna sig på samma väg som Baiern. I Wirtemberg har den hittillsvarande krigsministern Hardegg fått afsked, emedan han höll fast vid en armå organisation, som mera tog den schweiziska än den preussiska till mönster. Man antager derför, att öfverenskommelser snart komma att slutas, hvarigenom de två vigtigaste syd-tyska fästningarne Rastatt och Ulm erhålla blandad preussisk och syd-tysk besättning. Schwäb. Mercur vill veta, att Bismarck just upp: ETC) TT SMA JT 0 POE PE i ESA N BG RAe OM rs or kli or Ka eh RA