Aftonbladet – 28 januari 1867, sida 3

UTRIKES FRANKRIKE. Det kejserliga dekret, hvarigenom åtskiliga förändringar vidtagas i regeringens och kamrarnes inbördes förhållande, är dateradt den 19 dennes och lyder sålunda: För att göra de stora statsförsamlingarnes liskussioner öfver den inre och yttre politiken mera gag neliga och bestämda, ha vi dekreterat och dekretera följande: Art. 1. Senatens och lagstiftande kårens medemmar kunna framställa interpellationer till reseringen. Art. 2. Hvarje interpellationsbegäran måste vara skrifven eller undertecknad af minst fem edamöter. Denna begäran skall i korthet förklara ämnet för interpellationerna; den lemnas till presidenten, som meddelar densamma åt statsministern och hänskjuter den till byråernas granskning. Art. 3. Om två senatsbyråer eller fyra aflagstiftande kårens byråer förklara sig finna, attinterpellationerna kunna framställas, utsätter kammaren dag för diskussionen, Art. 4. Efter diskussionens slut besluter kammaren antingen rätt och slätt öfvergång till dagordningen eller hänskjutande till regeringen. Art. 5. Öfvergång till dagordningen rätt och slätt har anfid rioritet. Art. 6. änsl jorande till regeringen får endast ske i följande ordalag: Senaten (eller lagstiftande kåren) påkallar regeringens uppmär samhet på interpellationernas föremål. 1 detta fall öfverlemnas ett sammandrag af debatten till statsministern. Art. 7. Hvar och en af ministrarne kan genom särskildt förordnande af kejsaren få i uppdrag att i samråd med statsministern samt presidenterna och medlemmarna af statsrådet representera regeringen hos senaten och lagstiftande kåren vid diskussionen om ärendena eller lagförslagen. rr 8. Artiklarne 1 och 2 i vårt dekret af den 24 November 1860, nvilka bjuda, attsenacen och lagstiftande kåren årligen vid sessionens början skola antaga en adress till svar på vårt trontal, upphäfvas. Årt. 9. Vår statsminister har fått i uppdrag att sätta detta dekret i verket.? 5 Dekretet beledsagas i Monitörens icke-officiella afdelning af en längre SnoiX, hvari tidningen söker bemöta invändningen, att kamrarnes betydelse och inflytande skola lida afbräck genom adressdebattens upphäfvande. Kamrarnes förhandlingar, säger Monitören, måste otvifvelaktigt utöfva ett lagenligt och lyekosamt ioflytende på för. hållandenas utveckling, då de tjena till att upplysa om den allmänna meningens beskaffenhet angående ett verkligt dagens intresse. Men det har varit tydligt för en hvar, att adressdebatten ständigt har sökt öfverskrida de gränser, som voro för densaroma utstakade genom trontalet. Då för handlingarne i detta fall förlora sitt säkra fotfäste och ett noga bestämdt innehåll,