Aftonbladet – 25 januari 1867, sida 2

icke att upptäcka den. I dag skall ni få veta en del af sanningen, framdeles får ni veta det öfriga. Vidare7, tillade han och öppnade sin plånbok, hvarur han framtog et papper viket i fyrkant, är här en lif: ränta för er på sextusen francs, Herr Dubuisson, vår notarie, skatl uppbära edra inkomster och utbetala dem till er qvartalsvis. I öfversta lådan af er kommod finner pi nödiga penningar för edra första behofver. Jag har för er räkning anskaffat en tjensteqvinna, för hvars trohet och tillgifvenhet jag ansvarar. Tag detia papper, som tillhör er, och låt oss tala om andra saker.? Han räckte henne dokumentet. Lucile tog icke emot det. Ni vägrar?? Emedan jag bör göra det.? AFf hvad skäl?? Skona mig från utt förklara det.? Vänta ingen öppenhet från rain sida, om ni gömmer edra hemligheter och edra tankar för er sjelf.? Nåväl!? sade Lucile, det är bättre att öra som ni önskar. Om allt skall kunna bli klart, får icke en enda vrå i våra tankar förblifva dold. Min ungdom var olycklig, emedan jag icke förstod att tala i rättan tid eller rättare emedan jag, blyg och sluten som jag var, icke vågade tala. Jag har ständigt vandrat i djupt mörker. Hvems är felet om jag gjort så många felsteg ?... Den deg då jag ville gå tillbaka, var det icke mera tid dertill. Jag vill ieke att det skall bli på samma sätt i framtiden. Jag vill se klart framför mig, Hvem hindrar er derifrån?? Allt, edra förslager, edra ord, edra handlingar. Om jag antager, kommer jag att ledas som ett barn mot ett mål, hvilket jag icke begriper.? (Forts.)