Aftonbladet – 25 januari 1867, sida 2

tÄr pi ännu rädd för mig? frågade han, då han kände att hennes hand darrade. Nej, svarade Lucile. Jag är icke längre rädd för er... jag darrar emot min vilja... jag vet icke hvarlör.4 Hon gjorde en synber ansträngning att dölja den pinsamma känsla, som beröringen med den unge mannens händer förorsakade henne; Han märkte detta, och släppte derför hennes hand samt flyttade sin stol lävgre ifrån henne. Först och främst är det min pligt att fullkomligt lugna er med afseende på -bådas er framtid4, återtog han med en häntydning på den sofvande gossen. tSedan ni blifvit befriad från oroa deröfver skall ni säkert skänka mig er uppmärksamhet. Jag har möblerat och i ert namn hyrt en assande, men tarfliv bostad i tredje våningen af ett hus, beläget vid gatan Astorg. Gatan Astorg! store Gud! tNumro sextiotre. Det är der som... men min Gud, min Gud! hur kan pi veta?,..t BRit års hyra är betald i förskott. Här är qvittot. Utom de nya möblerna i er bastad, skall ni uti ett särskildt rum, en liten budoir tror. jag, fana de fyra eller fem minnen från ert förflutna lif, från er ungdom, som ni gömt i er fattigdom ända till sista ögonblicket. DNi har återköpt dem?? Det behöfde jag ieke göra; det var jag som inköpte dem vid er sista nödtvungna auktion.? Ni? Mitt uppförande, ella mina handlingar voro på förband utstakade; de voro mig för reskrifna af en högre vilja än min, af en vilja som jag aldrig upprest mig emot. Sök