Aftonbladet – 25 januari 1867, sida 2

dl fe en om än den ene ln den andre merajm ramstående ledamotens tillgöranden och delst yften, som Iegat till grund för desamma. Ivad som häraf kan vara grundadt och vad som får skrifvas på partisinnets och s, len sårade egenkärlekens räkning tordelq ramtiden komma att ådagalägga. a Vi tro emellertid, att landet skall med ;j illfredsställelse mottaga underrättelsen om42, de försiggångna valen. De hafva ådaga-jr lagt, att de frisinnade tendenser, som lifva lr det stora flertalet af nationen, äfven lifva. en stor majoritet af den ur dess fria val utgångna nya representationen. Stödjande sålunda regeringen, så länge och så vidt hon fortgår på de frisinnade reformernas och det lugna framåtskridandets väg, skall representationen äfven, vi hålla oss derom förvissade, med värdighet och fasthet moötsätta sig hennes önskningar och sträfvanden lF i sådana frågor, der hon tilläfventyrs kanlfg finnas icke vilja lyssna till nationens önsk13 ningar, eller der hon kan vilja taga natio-4 nens uppoffringar i anspråk för ändemål,j, dem representationen pröfvar olämpliga el-; ler mindre angelägna, i 1 G l 4 j 1 E fö --Behöfdes något vittnesbörd med afseende på de förrättade utskottsvalens frisinnade karakter, så finner man ett sådant som är alldeles ojäfaktigt i det öppna erkännande af lidet fullständigt nederlag, hvartill protektionisternas och de med dem förbuudna resktionärernas organ, Nya Dagligt Allehanda, ser sig föranlåten. Denna tidning, som så länge öfverflödat af hotelser om den fruktansvärda räfst, som den af protektionister beherrskade nya representationen skulle kommw att anställa med regeringen, semt framför allt med den afgångne och den nuvarande finansministern, och som ännu i går morgon med stora åthäfvor ordade om det af grefve Hamilton mot ?systemet? aflossade ?grundskott?, finner sig i går afton nödsakad öppet medgif.a de förhatliga frihandlarnes? seger. Dess utgjutelse, i hvilken ett konstladt bemödande att hålla god min i elakt spel blott alltför mycket erinrar om den bekanta iabeln om rönnbären, är så karakteristisk och för situationen betecknande, alt vi anse oss böra låta den i sin helhet komma , till våra läsares kännedom. Den lyder sålunda: Riksdagen har i dag sysselsatt sig med utskottsvalen, och hänvisa vi i detta afseende till hvad som på ett annat ställe i bladet härom meddelas, Endast valen till konstitutions-, statsoch bevillningsutskotten äro, då tidningen läg.ges: under pressen, fullbordade, men då dessa utskott äro de vigtigaste, kan man redan sluta till den karakter, som riksdagen kommer attantaga, hvilken blifver synnerligen gynnsam för regeringen och frihandelspolitiken. Ehuru detta resultat kan väcka någon förvåning, då vi nu hafva för våra ögon erfarenhetens vittnesbörd om beskaffenheten af det ekonomiska tillstånd, såväl det enskilda som det allmänna, hvartill denna politik fört oss — vittnesbörd, som sannolikt komma att tala tydligare med hvarje dag — anse vi det dock icke på något sätt vara från vår sida att beklaga. Det är fullkomligt i sin ordning, att både den regering och den representation, som hjelpts åt att köra kärran ned i dyn, äfven få hjelpas åt att draga upp densam-. ma; Det kan derför icke vara möjligt, såsom man, för befordrande af sina ändamål vid utskottsvalen, sökt utsprida, att de, som hysa betänkligheter i afseende på lycksalighenten af det nuvarande systemet, skulle kunna hyst någon afsigt att störta den närvarande regeringen. För oss har en sådan plan åtminstone lyckats förblifva: en hemlighet. Tvärtom hafva vi hört på många håll en viss harm uttala sig dert att just den person, som egentligen varit själen i det följda systemet, fått draga sig i tjenlig tid ur spelet. och kasta bördan på en annan, som vi dock frukta öfverskattat sina krafter att bära Iden, Icke heller böra protektionisterna inom riksdagen hafva någon anledning till ledsnad öfver. att frihandlarne fått öfvertaget vid dessa val eller missunna dem det Kufvudbry de nu komma att få för att reda den trassliga härfvan. De äro i ata fall, hvad frihandeln i vårt land betrustar, öfvertygade om att uppå den kan tilllämpas hvad salig Wadmans själ säger till hans kropp: Din bästa tid du sett, en sämre återstår?, och att om landet skall räddas från ekonomisk ruin, det kommer att ske icke genom frihandeln, utan genom det system, som dess motståndare i vårt land framhållit såsom det nyttigaste och som regeringen nu, fastän något för sent, tagit till nåder igen och som äfven de fordna frihandelskämparme numera ej tyckas anse så förkastligt som tillförene. Om sakerna genom den tvingande verklighetens makt komma att lösas på det sättet, är det temligen likgiltigt, om frihandlare eller protektionister nu beherrska riksdagen, och detta så mycket mer, som intetdera partiet till följd af de genom franska traktaten bundna händerna lärer kunna något särdeles uträtta till anskaffande af nödiga medel tör statsmaskinens gång på tullagstiftvingens väg, utan måste, så vida man ej vill låna, taga sin. tillflykt till ökande af den direkta beskattningen, hvilket budskap till den skattdragande befolkningen ingen missunnar hit frihandlare att få frambära. Vi vilja hoppas att den kägnedom man ou vunnit om. riksdagens karakter, skall icke blott ha öfvertygat protektionisterna huru föga de hafvaatt af denna riksdag hoppas för sina syften, uten äfven göra det klart för dem, eom ännu kunnat drömma om något slags: junkerminister, sådan som .J under den gamla representationens tid allt emellanåt bragtes på tal, och som skulle ha byggt sin tillvaro på en lydig riddarhusma. joritet och ett tjenstvilligt prestestånd, icke har ringaste utsigt att vinna något stöd aj en representation, sådan som den nuvarande. Flottan. K. M:t har, den 11 inneva rande månad, uppå gjord anmälan, å flot tans nya reservstat befordrat och uppflyttå till kaptenlöjtnant, premierlöjtnanten F. E. Norden samt till premierlöjtnant, sekund: löjtnanten OC. G. Bredberg. R— — Konungen her i dag på förmiddager hållit statsråd.