Aftonbladet – 25 januari 1867, sida 2

En ed?? Ja, en helig ed. Ni talar till mig i gåtor, min herre?, svoade hon med en instinktlik känsla af vördsad, som dessa ord ingåfvo henne; jag är vag, jag förstår er icke riktigt och jag ber r förlåta mig, om jag icke såsom jag borde, örmår uppskatta allt hvad ni gjort för min on och för mig. Ni är mig ingen tacksamhet skyldig. Det ir icke i mitt eget namn jag handlar.? Är det icke i ert eget namn? I hvilkens Ni skall få veta det, då rätta ögonblicet kommer?, varade den okände, som geiom en varnande blick från doktor Martel indrades från att förklara sig närmare. För öfrigt är det blott er sjelf ni ar att acka för er nya framtid. Olyckan har änge nog hvilat Tale på era axlar; från ch med denna dag behöfver niicke längre rukta henne. Hvad säger ni?? Icke något elände vidare, inga bekymner för ert barn.? Skulle det vara möjligt, o min Gud! Hon ämnade fortfara, men doktorn ansåg let vara tid att afbryta henne, Mitt barn?, sade ban i det han fattade ennes hand: och ledde henvwe till en läntol som stod framför bordet, ni får fortätta detta samtal en annan gång. För närrarande måste ni återhemtakrafter. Jag r er läkare, för fan! ni måste lyda mig ner än den här herrn, som endast är er äddare.? Och den hederlige mannen ordnade maen som skulle återgifva henne krafterna, å att hon kunde räcka den och på samma ång höra hvad den okände hade att säga jenne.