Aftonbladet – 24 januari 1867, sida 3

faf vapen. Händelse, som nyligen passer: I borde kraftigt uppmana svaga fölk till sjelffö I svar. Om vår organisation inom armån ej vo utmärkt, kunde man ju alltid vinna organisatic Igenom att uppmana folket att gå till fanorn: I men dermed vore ju ingenting uträttadt om v pen saknades. Talaren ansåg det derför va angeläget att anskaffa fullt goda vapen. Hr Reotererona instämde med den förre t laren och hoppades, att, då andra folk göra sto: ansträngningar för fsitt försvar, äfven vi sko anse oss ha tillgångar för nämnda ändamå Man kunde ju med några öres förhöjning i ska vinna målet att bevara sin sjelfständighet. Hr Hierta genmälde hr Mannerskantz; unde förmenande att han orätt uppfattat talarens mt ning, som icke vore att alldeles bestrida beho vet af nya gevärs anskaffande. Om man nen ligen bifölle den kongl. propositionen till häl ten vore ju mycket vunnet, emedan en och e half million riksdaler icke borde anses såsom nå gon liten summa. Med några öres beskattnin vunnes icke många millioner, utan vapenskatte afsåg nog riksdalrar. Hr A. Medin hoppades, att statsutskottet denn riksdag skulle gifva akt på yttranden som kom me från kamrarne samt bad att få instämma me hr Hierta, enär folket, och isynnerhet jordbru karen, vore i en ganska tryckt ställning. Er Adlersparre ansåg det vara fåviskt talad att vi nu skulle ega samma politiska trygghet som förr, ty det öfverensstämde ej med verklig förhållandet. -Talaren vore ingen. diplomat oc! Kunde således icke föra något diplomatiskt språl men förmodade att han just derföre skulle blifv bättre förstådd. Den politiska ställningen ar tade. sig att blifva densamma som 1854 och 1855 genom den sjuke mannens tillstånd. Vi lycka des då att vara neutrala, men vi voro ej ärlig: i vår neutralitet, utan på väg att bryta den. De vore derföre helt naturligt att vår granne i öste skall af sjelfbevarelsedriften anse sig ha fog at göra oss maktlösa. Uppstode krig borde viicke förundra oss deröfver att Ryssland ställde till os: fordringar af den beskaffenhet att vi antinger måste betrakta dem såsom krigsförklaring, elle slafviskt underkasta oss förnedrande vilkor. Ta laren erinrade om vårt beteende under det pol ska upproret, då den mestyfientliga agitation mot Ryssland öppet bedrefs och beklagade att, sedan Sverge protesterat med en knuten näfve, ej en man skulle stå bakom ordet samt landet skulle förleda sig att spela en äkta Don Ranudopolitik. Man borde icke sticka hufvudet i busk och föra en strutspolitik, ty man kunde lätt då fram. kalla ett välförtjent oväder. Då emellertid så skett vore det icke så väl med ställningen, hvadan talaren, förordade bifall till den kongl. propositionen om vapens anskaffande. 7 Hr Hediund vidhöll sin förut uttalade åsigt samt förklarade, att om än vi ha ett stort sköld: register till Ryssland, och ett starkt försvar vöre önskvärdt, en fullständig omorganisation af. armån likväl borde föregå anskaffandet af vapen. Hr Randbeck tillkännagaf att han sistlidne riksdag motsatt sig då framlagdt förslag angående försvaret samt att han icke ämnade nu, eler förr än en fullständig gevärsmodell funnes, bevilja äskadt anslag. Hr Hessle var af samma tanka som hr Manaerskantz, men ville att de penningar, som till örsvaret erfördrades borde anskaffas genom Iån och icke genom särskild beskattning. Han ytrade sig älven mot bränvinstillverkningsaäfgiftens örhöjande, emedan-denna näring ännu. vore för oråbrukaren behöflig och landets behof af bränin skulle om skatten ökades fyllas genom inmuggling. Hr Reutererona afslutade diskussionen med ttrande att han icke trodde det folket hade nåon farhåga för titeln vapenskatt.