Aftonbladet – 24 januari 1867, sida 3

dte rt händerhafva statens medel. Från tronen had nyligen H. M:t konungen också uttalat behofve att iakttaga denna sparsamhet. Det vore nöd vändigt att man på allvar började att hushålls Talarens mening vore icke att i detalj gransk ifrågavarande k. proposition, men bad att få lägg det blifvande statsutskottet på bjertat två grun satser eller att söka, om möjligt, äterbringa jemnvigten mellan utgifter och inkomster sam förekomma vidåre upptagande af statslån, enä vår kredit icke kunde tåla ytterligare lån. At nordvestra stambanan skulle fortsättas, vore e tvifvel underkastadt, men med skäl borde ifråga sättas, huruvida fem millioner erfordrades för at fortskynda detta jernvägsarbete. Talaren för modade, att man i allmänhet icke hadeen sådar mening. Då talaren ansåg det vara en helsosan ledning för statsutskottet, om kammarens leda möter vid remissen af den k. propositionen mer: allmänt uttalade sig i berörda syftning, uppma nade han dem att yttra sig. Hr Muren instämde gerna! med hr De Mar deri, att all möjlig sparsamhet borde iakttagas samt att man icke rdr låna penningar till Önyttiga företag, men protåsterade mot den åsigt, att nordvestra stambanan icke skulle fortsättas Så allvarsamt som K. M:t föreslagit. Det vore nemligen stor misshusbållning att icke skyndsamt fullborda banan. De nu nedlagda kostnaderna kunna icke gifva någon ränta förr än banan blir färdig. Öm en enskild person hade ett större företag, vore han angelägen att så fort som möjligt fullborda detsamma, emedan han i motsatt fall bestämdt misslyckas. Staten bör också vara lika angelägen om sina en gång påbörjade verk. I talarens tanke vore det mera uträkning, om man med större uppoffring för tillfället lånade medel, än att låta nordvestrastambanan stå ofullbordad. Det vore icke farligt att, på sätt hittills egt rum, låna till för landet nyttiga ändamål. Det visar sig äfven, om man kaJstade en blick tillbaka i tiden. År 1850 besteg sig Sverges export till 36 millioner, men år 1865 till 108 millioner. Få länder ha, med undantag Jaf England, gått så framåt som vårt fosterland. Klagomålen öfver brist på penningar äro mycket Daturliga, då industrien utvecklas så som hos oss. Talaren ansåg sig böra hos statsutskottet rekommendera K. M:ts förslag om fortsättning af nordvestra stambanan, Hr Hierta var tvifvelaktig derom, huruvida den k. propositionen längre kunde hvila på bordet, men förmodade att, innan statsutskott blifvit tillsatt, något hinder för vidare bordläggning icke måtte finnas, samt anhöll derföre alt framdeles få yttra sig i frågan. Hr Hedlund fattade med glädje ordet för att uttala några anmärkningar i anledning af den k. propositionen, Det vore smärtsamt att deraf finna, hurusom utgifterna skulle komma att ökas i stället för minskas och sparsamhet i det allmänna inträda. Attför utgifterna öka inkomsterna vore visserligen enligt regeln rätt, men sättet, på hvilket detta skedde, vore af stor vigt. Att genom indirekt beskattning vinna sådana inkomster, ansåg talaren olämpligt. Man har väl anmärkt, att socker och kaffe ej. vore nödvändiga för att fylla lefnadsbehofven, men talaren bade funnit mot: satsen i många orter, Socker och kaffe vore verkligen de billigaste lefnadspmedel. Om man genom indirekt beskattning ville öka statsinkomsterna, vore det bäst att med ett öre höja tullen på råsocker ; men då det nu ej vore fråga om rändring i tullagstifmingen, ville talaren att man skulle höja bevillningen och såsom i Norge beskatta inkomstenj och förmögenheten. Man borde fördenskull ej förblända fastighetsskatt med förmögenhetsskatt. Höga, tullar demoralisera folket och vore således ej lämpliga. Bäst är att betäcka sådana utgifter, som äro afsedda för nytta iframtiden, genom lån. Ett land, som vill.bygga jernvägar, må derför gerna upptaga lån. Med tacksamhet skola nog efterkommande amortera desamma. Talaren beklagade, att man föreställer sig någon fara ligga deri att till Produktiva företag låna penningar. Vill man, såsom biskop Agardh påstått, upptaga penningar härför inom landet, gå de ej tillbaka, utan dragas från näringarne Enligt talarens uppfattning vore ej den svenska krediten förstörd. Orsaken, hvarföre kursen på. svenska statspapper nu något sjunkit, vore att söka nti den kon kurrens, som funnes å den europeieka penning marknaden, der de lånsökande staterna öfver bjödo hvarandra. Rörande krigsbudgeten var) talaren af den åsigt, att så litet anslag som möj. ligt borde beviljas tilldess en bättre organisation af Krigsmakten vunnits. Talaren. respekterade regeringens ömhet om landets sjelfständighet, men trodde att de medel, som nu begärdes till i försvarsverket, skulle blifva bortkastade utan : egentligt gagn. I afseende på anslaget för anskaffande af tidsenliga skjutvapen antydde talaren, att regeringen bort begära en moderatare summa än 3, millioner. I öfrigt ansåg talaren att våra vapenfabriker borde försättas i ett bättre skick än nu vore händelsen. j Hr Siljeström förenade sig med hr Hierta i yrkandet om vidare handlssgnag af den kongl. propositionen, helst som någon arbetsordning icke var antagen. Hr Hierta frångick. sin förut gjorda framställning om uppskof med remissen af den kongl. pröpositionen, emedan han vid närmare eftersinnande funnit att riksdagsordningen innehölle ut. 1 trycklig föreskrift, att ofördröjligen remittera propositionen. fan erinrade om en känd författare? yttrande att svenskarne äro en trög nation, full af hetsigheter, hvilket vunne bekräftelse, då man toge i betraktande den nu så häftigt påkomna ifvern att till hvad pris som helst anskaffa nya vapen och bevilja anslag till krigs makten, Det förflutna årets tilldragelser på kontinenten hade hos hela nationen framkallat en slags förskräckelse och väckt allarm i lägret. Talaren hade ej för afsigt att ingå i något politiskt kannstöperi, men anhöll få fästa uppmärksamhet på några strofver i konungens trontal, hvilka utvisade att vi stode i godt förhållande till utländska makter, men att händelser timat, som kunde rubba vår säkerhet. I anledning häraf påpekade hräHierta att sådant alltid vore att befara och att ögonblickets vådor ej vor e så stora som pressens organer förmenat eller att man behöfde väpna sig ända till tänderna. Man borde vara belåten med.mindre anslag än det af K. M:t begärda för vapens anskaffande, så mycket hellre som det menskliga snillet vid uppfinnandet af gevärsmodeller syntes befinna sig för närvarande i en stor födslovånda. C. A. Larsson trodde det vara helsosamt för statsutskottet att vinna upplysningar om kammarens tänkesätt i fråga. Han påpekade kontrasten emellan trontalet, der vackra ord om sparsamhet funnits, och den kongl. propositionen. Redan under första hufvudtiteln hade talaren iakttagit, det en person-af den kongl. familjen ansåges icke kunna lefva på 18.000 rdr om året. Talaren varnade för bifall till-den föreslagna vapenskatten samt ville att om uppoffringar för armen voro nödvändiga man borde tillse, det tillverkningen af vapen måtte ske inom landet. Att skapa Mö tjenster inom armåförvaltningen, på ätt K. M:tyföreslagit, vore just ingen hushållNe OM FL 00 Oh ke. a de ko ok Ink Jr Ve EM JA Jr IDA ER JR Kr hr AR SA RARP AR DA ning. Hr Witt fästade uppmärksamhet derå, att man kunde väcka motion i ärendet och derigenom få tillfälle att utveckla sina åsigter innan utskottet får militärfrågan om hand. t Hr Siljeström. ansåg det vara mycket oformligt att kammaren beröfvades rätten att fullständigt utveckla sina åsigter innan remiss af den kongl. propositionen skedde och trodde att man genom stadgande i arbetsordningen borde förekomma sågant. Talaren instämde i öfrigt med hr Hierta, undertillkännagifvande, att regeringen handlade oklokt genom att begagna sig af den uppblossande patriotismen för landets försvar. Talaren bestred allt afseende å föreslagna sättet att genom nya skattetitlar fylla statsbristen, då landet icke vore i något blomstrande tillstånd, samt förordade i stället lån, ehuru äfven denna utgång i allmänhet är förkastlig. Han slutade med den innerliga önskan att den anda af spar; samhet, som nuw vore på väg att göra sig gällande, i åtte bestå i handling och icke blott i ord. 2 Hr Hannerskaniz upplyste till en början att ng Unas fvt val UN jr pA fl, ft An örten ök lö Jr Jr