Aftonbladet – 24 januari 1867, sida 2

enhet och en mera allmän tillämpning unna få betydelse för landets industri. Försöken att gifva arbeterne andel iaffärerna, utan att derigenom lemna dem rätighet att blanda sig i dessas skötsel, börs jades först är 1865, då lagen omassociaioner förändrades derhän, att en sådan association blef laglig. Det är isynnerhet i det norra Eogland som iadustriidkarne tilllämpat den nye lagen. Greening komp. t ex., hvilka tillverka jerntråd, dela öfverskottet på affären med sina arbetare och gifva dem tillfälle att efter hand inköpa aktier i fabriken; första året utbetalades till arbetarne en dividend af 15 pröcent af deras aktier. Hos Briggs komp., egare af stenkolsgrufvor i Yorkshire, äro nu 90 af deras arbeföre aktieegare och ha på första året haft en vinst af 10 procent. Jos Crosley son, tapetfabrikamter, som ha infört samma system, har en dividend af 15 procent utbetalats, I Birmingham ha Lloyds Sommerflield, hvilka drifva ett stort glasbruk, fördelat sitt driftkapital, 30,000 , i ektier å 5 , hvilka blott kunna öfverlåtas på dem, som äro anställda vid bruket. Husets hittills varande chef fortfar att vara föreståndare, men aktieegarne ha rösträtt på generalsammankomster och kunna genom en komite vidtaga förändringar i föreståndarskapet. Af driftkapitalet utbetalas först en dividend af 10 procent, och öfverskottet delas mellen aktieegarne och grbetorne i förhållsnde till de sistnärndas dågspennivg. Skräddarne i London ha bittills icke varit lyckliga i sitt försök att tillämpa dessa grundsatser på sitt arbete, och i det hela taget måste det medgifvas, att någon bestämda mening äunu icke kan uttalas om dessa associalioners framtid. , Proberstenen på den vya grunudsatsens lifskraft ligger icke så mycket i, att en öfverenskommelse kan åvä gebringas mclan arbetsgifvarne och erbe tarne, hvarigerom de sednrare få en del ai öfverskottet; som i svårigheten att få arhbetarne att gå in på förpligtelsen att bära siv andel i förlustew, vär det blir und rbalance. Många iudustriidkare tro, att ett enda olyck: ligt år för en affär, som är grundad på nämnda princip, skall vara tillräckligt at spränga hela orgenisetionen; arbetarne skold då endast få den utfästa lönen, men inte Afverskott, och bli nödsakade att af sin arbets. lön bidraga till förlustens betäckande; de skola då bli benägna att anställa jemförel ger med arbetarnes ställning i de fabriker i hvilka ascociationen icke blifvit införd och der misslyckandet något är icke märke af arbetorne, och det är nog möjligt, at systemet då icke skall visa mg hållbart.