Aftonbladet – 23 januari 1867, sida 2

Grossel stod i begrepp att aflägana sig Ah! ännu ett ord... Kom ihåg attinon en eller högst halfannan timma alla edr enskilda rum böra vara lediga, edra up passare ha gått till sängs och huset var stängdt. Har ni förstått mig ?? Fullkomligt.? Gå då, och var säker om att man skal hålla er räkning för edra tjenster.? Ni kan vara förvissad, min herre?, sva rade Grossel och lade handen på hjerta för att gifva mera vigt åt sina ord, att jar är fullkomligt tillgifven både mästaren oci verket.? Jag vet det och skall icke glömma det Jag skall till och med intyga det om så ekulle behölvas.? . Grossel gick ut. Är det han?? fråga e doktorn. Ja. CAr han säker?? Han är af de våra, ?Godt. Sköt om barnet; jag skall bots modren.? ?Annu ett ord, min vän.? Tala?, svarade doktorn, utan att vända sin blick från den sjuka qvinnans ansigte. Blir hon tillräckligt star att kunna svara på mina frågor?? Det skall jag säga ex om nägra ögonblick.? Ehuru vi icke ha någon til att förlora, skulle jag dock vänta ända tills i morgon helire än att för andra gången sätta hennes lif på spel.? Med försigtighet och skonsamhet torde det bli oss möjligt att tala och handla ännu i dag, jag hoppas. . ?Skall hon kunna gå upp?? Vi få se, då hon hunnit få litet mat och några droppar gammalt vin.?