Aftonbladet – 22 januari 1867, sida 3

Ja Stölder. Smedslärlingen Sven Gustaf Osar der stod i går tilltalad inför rådhusrättens 3:dj 1) afdelning derföre, att han under sistlidne Nov in månad genom inbrott från åtskilliga persone e) tillgripit diverse effekter till ett värde af 116 rdr as Han erkände tillgreppet. Allmänna åklagare: 0. yrkade ansvar å honom, och dömdes Osande att för första resan från flera personer och pi olika tider föröfvad stöld med inbrott underg 2 år 6 månaders straffarbete såmt i 6 år vari medborgerligt förtroende förlustig. — Häktade förre artilleristen Isaak Augus Jonsson, anklagad att den 23 nästlidne Decem ber ha uppgått i huset n:r 47 Westerlånggatai samt tillgripit en doffelkappa, undergick äfven går ransakning å samma afdelning. Han erkän de stölden, men kunde ej minnas tiden då denn: blifvit af honom föröfvad, enär hån vid tillfälle varit af starka drycker berusad. Jonsson, om förut undergått bestraffning för tvenne resor stöld. och nu på grund af egen, af omständigheterne styrkt bekännelse blifvit Pjörserd dertill för vunnen, dömdes till 2 år 3 månaders straffarbete samt att böta 10 rdr för fylleri på sabbat, elle i brist af tillgång till böterna undergå ytterligare 4 dagars straffarbete samt i 8 år vara medborgerligt förtroende förlustig. — Vid samma afdelning förevar äfven ransak. ning med häktade förre gardisten C. E. Alån, anklagad att den 12 dennes hafva i huset n:r 21 Brunnsbacken å Norr tillgripit 2 stycken kammarnycklar, tillhöriga svarfvaregesällen Dalin, samt i ett nedanför beläget hus, hvars nummer den tilltalade ej kunde erinra sig, ytterligare 2 . I st. nycken nycklar. Alen, som efter att en gång förut ha varit straffad för stöld, vistats å landet, derifrån han hitkommit till hufvudstaden den 1 Januari detta år, hade ej lyckats erhålla någon arbetsförtjenst, hvarföre han varit nära att omkomma al hunger och köld. Han erkände stölden, förklarande sin afsigt.ha varit att sälja Bycklarne, för att köpa mat. Åklagaren yrkade ansvar å honom, och Aln dömdes att för andra resan stöld utan inbrott, undergå 7 månaders straffarbete samt i 7 år vara medborgerligt förtroende förlustig. — På samma afdelning förevar äfven ransakning med tvenne gossar, P. A. Elfström och P. ÅA. Eriesson, den förre född 1850, den sednare 1855. Utan föräldravård och skydd ha dessa gossar, hvilkas knutiga växt och öfriga useende förrådde nöd och elände, drifvit omkring i hufvudstaden samt blifvit intagna på södra arbetsinrättningen, hvars kostym de buro. Elfström stod tilltalad derföre, att han den 5 sistlidne November från skrädderiarbetaren Hallgren, boende i huset n:r 20 vid Glasbruksgatan, tillgripit åtskilliga klädespersedlar, och båda pojkarne geråensamt för det de sBistlidne nyårsmorgon från några i huset n:r 30 Nya Kungsholmsbrogatan boende hyrkuskdrängar stulit åtskilliga klädesrsedlar.. Drängarne hade gifvit då kringstryande pojkarne rum öfver natten, men denna välvilja hade af gossasne lönats dermed, att de vid bortgåendet om morgonen tillegnat sig åtskilliga af drängarnes tillhörigheter. Vid häktandet hade Elfström varit iklädd en del af de stulna kläderna. Det öfriga tillgripna godset hade de sålt, för att köpa sig mat. Tillgreppen erkändes otvunget, och dömdes Elfström till 2 månaders fängelse samt Ericsson, som är minderårig, att erhålla lämplig aga af sin målsman. Den sednare är född i Hagby, församling af Kalmar län. ? — Mordbranden i Malmö stationshus. För ransakningen af detta mål lemnar BSnällposten följande redogörelse: I torsdags f. m. kl. 10 egde på härvarande cellfängelse inför rådhusrättens brottmålsafdelning rånsakning rum med ynglingarne Wilhelm Olsson och Aug. Malmgren, båda arklagade för stöld såmt den förre för anlagd mordbrand i jernvägsstationshuset härstädes och den sednare för medvetande om detta brott. Före ransakningens början företedde häradshöfdinog Engzell fullmakt såsom ombud för trafikintendenten kapten Frykholm. Det upplystes att ingen menniska till följd af den anlagda mordbranden blifvit skadad, och i hänseende till den förlust, som förvållats, kunde värdet derå ännu icke bestämmas. Först infördes ynglingen Wilhelm Olsson. Han är född den 17 Dec. 1849 i Kongsvinger i Norge. Fadren är banvaktaren Olof Andersson och modren Walborg Olsdotter. Han kom till Sverge som barn med sina föräldrar, och vistades hemma hos dem, till dess han vid 12 års ålder fick anställning på Kockumska tobaksfäbriken, der han förblef i 4 år. Under den tid han konfirmerades erhöll han plats vid jernvägen som telegrambäråre. Olsson har ljust hår och blå ögon, ansigtet röjer intelligens och raskhet, men dragen äro hårda och skarpa, och han ser något under lugg. Till växten är han smärt, nästan spenslig. Olsson erkände sig genåst ha anlagt mordbranden å stationshuset och afgaf lugnt och gåhska redigt följande berättelse om sitt brott och motiverna dertill : Den 414 sistl. Dec. hade han hela dagen tjenstgjort på telegrafen. Kl. 2 8 gick han upp på vinden genom vestra tornet, sedan han tagit nyckeln till nämnde vind i en låda uti ett bord, som stod i koridoren i andra våningen. Det rum, i hvilket han anlade elden, var genom en brädvägg skiljt från vinden. Genom en springa i denna brädvägg antände han medelst några brinnande tändstickor en på en hylla liggande bundt tidningar, hvarpå han obemärkt lade nyckeln till baka i lådan. Derpå eldade han på tillsägelse hos tjenstgörande telegrafisten, hvarpå han af denne erhöll tillåtelse att gå hem. Då han aflägsnade sig vände han om, och såg att det lyste i vindsfönsterna. Elden hade han anlagt, för att förekomma Ve ERgptr oe af åtskilliga tillgrepp af kläder, hvilka tillgrepp han begått i nämnda rum, hvilket var förrädskammare för effekter, som blifvit glömda på stationen af passagerare, Då han aflägsnade sig från stationen, träffade han på Fisktorget Malmgren, som sade till honom: Nu har du satt eld på huset?! — Ja?, svarade Olsson. Båda två återvände derpå till stationshuset, der Olsson på löjtnant Berlings befallning biträdde vid släckningen och gick ut i staden för att tillsäga om brandsignaler. Derpå gick han åter ut i staden och begaf sig omkring kl. 10 med Malmgren och några andra ynglingar till den i Ficks hotell befintliga utskänkningskällaren, sedan han der berusat sig med starka drycker, blef han af polisen arresterad och tillbragte natten i polisarresten. Olsson erkände, att han på förrådskammaren efter hand tillgripit 4 å 5 rockar, hvilka han lemnat åt Malmgren för att pantsätta. Malmgren var då boktryckerilärling hos boktryckaren Hell borg. Olsson påstod, att Malmgren hade upp: manat honom att taga plaggen, hvilka Malmgren erbjöd sig pantsätta. Malmgren kände till förrådskammarens läge och möjligheten att derifrån taga effekter, emedan han förut, af en annan avisbärare Lysholm, fått en käpp, som denne derstädes tillgripit. Olsson förklarade, att det varit hans afsigt att igenlösa de först pantsatta sakerna, bestående i ett paraply och en rock, hvilka Malmgren pantsatt och för hvilka han erhållit 7!2 rdr, hvilken summa ynglingarne delade. Malmgren hade lofvat att anskaffa penningar till sakernas inlösande, men detta skedde icke. Derefter tog Olsson åter en.rock, som likaledes pantsattes. Han påstod derjemte, att Malmgren hade lofvat sätta eld på huset. på det att ingen skulle märka Olssons stölder. Tag du blott mera, så skall jag sätta eld på huset, skulle Malmgren ha yttrat till Olsson. — Dessutom erkände Olsson sig ha tillgripit en sillverring 3 socker och en flaska rom, hvilka sistnämnda saker Olsson förtärt tillsammans med Lysholm. På ordförandens erinran, att Malmgren vid polisförhöret hade uppgifvit, att Olsson uppmanat honom att anlägga mordbranden, försäkrade Olsson, att Malmgren tvärtom lofvat göra det, samt flere gånger bedt honom taga flere kläder, Kläderna tog Olsson, då han skulle hemta ved på vinden; nycklarne till såväl vinden som förråds4 RR PONTE TORA e r f a a t i Ö I