Aftonbladet – 22 januari 1867, sida 1

——R—E———E——E—E———EE— ER nn Det telegram från Nordamerika, enligt hvilket representanthuset redan skulle gifvit sitt bifall till att sätta presidenten Johnson) under åtal, har blott stadfäst sig så tillvid2, att representanthuset ej gått längre än att besluta tillsättandet af ett utskott, som skall utarbeta ett betänkande rörande presidentens förhållande till kongressen. Det är klart, att ett sådant beslut ännu icke är någon verklig anklagelse samt att flere vec kor, ja månader kunna förflyta, innan utskottet blir färdigt med sitt arbete. En af Kölnische Zeitungs korrespondenter i London antager, alt betänkandet näppeligen torde framläggas för kongressen förr än i Mars månad och att då ansvaret för processen mot Johnson komme att hvila på den följande kongressen, förutsatt att utskottet verkligen finner tillräckliga motiver till en anklagelse. Enligt Pall Mall Gazette, som anses vara väl underrättad, kommer det af representantkammaren tillsatta utskott att isynnerhet framhålla följande punkter: 1) att presidenten kränkt och åsidosatt Förenta Staternas författning och lagar, först och främst genom utnämnandet af män, som senaten nekat godkänna, till offentliga embeten, hvaremot konstitutionen bestämmer, att alla utnämningar från verkställande maktens sida blott kunna ske efter rådplägning med senaten och denvas bifall; 2) att posten gjort sig skyldig tillgrofva förrytelser mot många amerikanska medborgare, hvilkas lif han offrat för att kunna genomdrifva sina egna partisyften. Här uppställes såsom den första anklagelsepunkten hans understöd åt mayorn i Neworleans och dennes polismanskap — alla f. d. upprorsmän — hvilka på ett brottsligt sätt sprängt en fullkomligt grn församling af unionister och medfört 378 obeväpnade menniskors död; 3) att presidenten genom sitt språk och sitt uppträdande verkat skadligt på freden och ordningen i landet och nedsatt sitt. embetes värdighet. — Brighem från Ohio, en skicklig jurist begåfvad talare, torde bli d Paste anXlagaren. I väl underfättade kretsar i Washington tror för öfrigt att Johneon skall afdenka ithan processen afslutas — en fråga, som dock ej torde vara så afgjord, när man betänker den oböjlighet i karakteren, han hittills lagt i dagen. Times utvecklar i en ledande artikel den åsigt, att den nu pågående striden mellan Johnson och kongressen kommer att medföra afgörande följder för den nordamerikanska författningen i dess helhet. Under det borgerliga kriget, säger tidningen, hände väl åtekilliga gånger att författningens stadganden åsidosattes, men detta föranleddes af utomordentliga omständigheter och var i allt fall af öfvergående natur. Anklagelsen mot Johnson ken deremot icke betraktas ur den synpunkten, utan måste nödvändigt ba en omskapning af författningens form och innehåll till följd. Det är otvifvelaktigt att den nuvarande striden påskyndats af de sednaste årens tilldragelser och fröet till en sådan kollision mellan de två faktorerna ligger i sjelfva författningen. Närtvå karjar rida på en häst, säger ordspråket, måste den ene sitta bakom den andre, och letta ordstäf är fullt användbart på den nuvarande situationen i Förenta Staterna. Man kan till och med med visshet förutsäga, tt den nuvarande kampen om den politiska makten icke skall upphöra med processen not Johnson. Pör ögonblicket äro senaten ch represenianthuset ense i deras opposition not presidenten, men de representera olika orinciper, hvilka sedermera lätt kunna komma i strid med hvarandra, Senaten har uittills varit den mäktigaste af de två korvorationerna, både i sig sjelf och i folkets mdöme, Detta var oundvikligt så länge entralregeringen var svag, eftersom senaten epresenterar och häfdar de särskilda stater as rättigheter. Men Nordens sammansmälting till ett statssamfund, som varit en följd f gemensamma faror, bar icke blott stärkt egeringen i Washington på det hela, men synnerhet stärkt representantkammaren. )ennas karakter har blifvit mer och mer Itprägladt nationel och representerar nödändigt med mera trohet än senaten den tfentliga meningens omkastningar. Det ör ätt att se, åt hvilketdera hållet segern måte luta, om en gång i tiden en kanip upptår mellan kongressens två afdelningar. Jen naturliga följden sf denna kamp måste lifva, att maktökniogen går öfver till den nera folkliga delen af kongressen, tills denna lir ensam rådande.