Aftonbladet – 22 januari 1867, sida 1

j j STOCEHOLM den 22 Jan, Riksdegens båda afdelningar ha i dag företett de första politiska öfverläggningar. I som förekommit under riksdagens samman. Ivaro. Det har varit den kongl. propositio. nen om statsverkets tillstånd och behof, som dertill gifvit anledning. Densamma har ij första kammaren gjorts till föremål för några temligen häftiga anfall af rent oppoJsitionel karakter, härflytande från den antiministeriella fraktionens mest framstående I ledamöter, grefvarne Henning Hamilton och C. G. Mörner, samt i viss mån från grefve E. Sparre och frih. Sprengtporten, till hvilka fordna riddarhuskoryfeer slutit sig en af bufvudstadens representanter, hr Schartau. Grefve Hamilton, som öppnade debatten, riktade sina anfall förnämligast mot de i hans tanka alltför betydande anvisningar på riksgäldskontoret och de likaledes i hans tanka öfverspända förhoppningarne i afseende på tullintraderna, på hvilsa den kongl. propositionens inkomstberäkningar grundade sig. Grefvarae Mörner och Sparre mötsätte sig hufvudsakligen den föresiagastörböjningen i den direkta beskattningen genom vapenskatten. Hr Schartau fann i det äskade gevärsanslaget hos regeringen en yttriog a: densamma trögheten aflösande hetsighet, för hvilken man beskyller svenska folket. Hr Schartaus föredrag, liksom frih. Sprengtportens, hade för öfrigt en temligen utpräglad protektionistisk karakter. Mot dessa talare uppträdde hrr Bennich, Weern, Tornrbjelm, frih. af Ugglas och v. Geijer. Hr Bennich inskränkte sig hufvudsakligen att söka ådagalägga, att beräkningarne af tullinkomsterna. efter all sannolikhet icke voro öfverdrifna. Hr Weern åter erinrade, burusom under en lång följd af år den stigande välmågan gjort det möjligt att på samma gång nedsätta skatternas nottinella belopp och höja utgifterna samt likväl kunna anvisa betydliga belopp till allmänna arbeten samt till återgäldande af upptagna lån. Att en sådan period en gång skulle taga slut fann talaren naturligt och det låge ingen olycka deri att man nu måste med några uppoffringar gälda de fördelar man beredt sig, likasom det ej heller vore någon olycka, om man här i landet, i stället att såsom länge tillförene, hafva lagt upp årliga öfverskott, någon gång anticiperade på ett kommande års inkomster, såsom i nästan alla andra länder sker. Frih. af Ugglas försvarade egentligen den förra riksdagens statsutskott mot grefve Hamiltons beskyllningar att hafva allt för obetänksamt utställt anvisningar på riksgäldskontoret, hvarvid han visade, att statsutskottets beräkningar grundat sig på riksgäldsfullmäktiges uppe gifter. Hrr Tornerhjelm och v. Geijer betonade nödvändigheten af det begärda gevärsanslaget, avmärkande den förstnämnde talaren, att de olägenheter för landets kredit, som grefve Hamilton befarat af hopade anvisniogar på ett verk, som saknar tillgångar, i sjelfva verket härrörde från den på vissa håll rådande benägenheten att i tal och skrift utskrika landets eländiga ställning. Det beklagades, och med skäl, af hr Schartau, att konungens rådgifvare, och isynnerhet finansministern, icke vid detta tillfälle voro tillstädes på sina platser. Förmodligen var anledningen härtill deras närvaro samtidigt i statsrådet. De anmärkningar, som i andra kammaren gjordes dels mot gevärsanslagets storlek, dels mot den alltför ringa tendens till sparsamhet, som man i öfrigt tyckte sig finna i särskilda delar af propositionen, buro icke den regeringsfiendtliga prägel, som anfallen i första kammaren. Det var här hrr de Marå, Hierta, Siljeström, Hedlund, C. A: Larsson, Medin och Rundbäck, som uppträdde med anmärkningar. Hr Hierta isynnerhet menade att det icke brådskade så synnerligen med gevärsanskaffningen då ingen fara förefunnes att vårt lugn skulle störas, en åsigt, som talaren grundade såväl på K. M:ts yttrande i trontalet, som på sin uppfattning af verldshändelserna. En af öfverläggningens märkligaste företeelser var det energiska anförande, med hvilket hr Adlersparre bemötte detta åskådningssätt. Han erinrade om de likheter, som den nuvarande ställningen erbjöd med: ställningen 1854 och visade huru den orientaliska fråan nu såsom då hotar med ett europeiskt rig. Vi lyckades då förblifva neutrala, men det vore att befara, att vår hållning under denna neutralitet, liksom sedermera under den polska resningen åsamkat oss hos vår mäktiga granne ett syndaregister, som gjorde det föga sannolikt, att vi under liknande omständigheter skulle lemnas oberörda af händelserna. Det vore ömkligt, ansåg talaren, om vi, som ha så stor benägenhet att visa att vi våga knyta näfven, ej skulle vilja ställa en man bakom ordet. För sin del protesterade talaren mot en sådan strutspolitik. I samma riktning yttrade sig hrr Mannerskantz, Reutercrona cch Hessle. I båda kamrarne uttalades för öfrigt önskningar derom, att de blifvande gevärsbeställningarne måtte komma att utföras inom landet. Hr Hedlund framhöll isynnerhet skilnaden mellan vapentillverkningen och annan industri samt vigten deraf, att ett land sjelf åstadkommer sina vapen. I båda kamrarne gjordes också välbefogade anspelningar på det oförsvarliga sätt hvarpå regeringen användt sednast beviljade gevärsanslag, för hvilka man ävnu förlidet år fortfor, och måhända i denna stund fortfar att tillverka gevär af modeller, som äro förklarade odugliga. Flera ledamöter äfven inom andra kammaren gjorde för öfrigt invändningar mot den direkta bevillningens höjande. j i skola i morgon i vår riksdagsafdelning : lemna utförliga referater af de intressanta debatterna, Å