Aftonbladet – 21 januari 1867, sida 2

examen med eleverna vid det nybildade folkskollärareseminariet i Bollnäs. Insändaren af dessa rader, som äfven hade glädjen att öfvervara denna examen, instämmer till alla delar uti artikelförfattarens yttranden om de oväntade snart sagdt underbara framsteg, hvilka läraren, hr Ströhm, på så kort tid hos sina elever åstadkommit. Men det är icke blott de vetenskapliga framstegen, som väcka vår förundran och erkänsla, utan det är lika mycket denne ovanlige lärares förmåga, att sätta likasom nytt lif i sina lärjungars hela väsende och bibringa dem ett skick och en hållning, hvilka göra det angenämaste intryck på betraktaren. Så kände t. ex. insändaren en af eleverna, hvilken före intagandet i seminariet var af ett tungsint lynne och med hängande hufvud och dystra, halfvilda ögonkast hade tagit sig före att hålla mer eller mindre uppbyggliga konventiklar, men nu framträdde med en öppen och klar blick och med lätthet i skick och ätbörder rörde sig i sitt nya element, liksom befriad från en tryckande börda. Hans öga mot läraren uttryckte också den innerligaste tacksamhet. Och samma högaktning och tillgifvenhet strålade äfven utur de andra lärjungarnes blickar. Intrycket af det hela var med ett ord så glädjanda, att insändaren af allt hjerta prisar vår ort lycklig, som fått en sådan man som hr Ströhm anställd inom sig. -—— 0