Aftonbladet – 21 januari 1867, sida 1

STOCKHOLM den 21 Jan. Under det de utländska posterna sedan flera dagar uteblifvit, bar telegrafen bragt vigtiga underrättelser om ministerförändring och stora politiska reformer i Frankrike. Kejsar Napoleon har funnit det lämpligt att göra flera medgifvanden åt den allmänna meningen i landet: lagstiftande kåren har fått interpellationsrätt i förhållande till ministrarne; församlingsfriheten, som hittills varit så godt som alldeles afskaffad, har blifvit i större eller mindre mån återställd och pressen har sluppit ifrån det system af anmärkningar och indragningar, hvarige. nom regeringsmakten ständigt hållit öfver dess hufvud ett godtycklighetens Damoklessvärd. Det är omöjligt att efter de knapphändiga telegrammerna bedöma vidden och betydelsen af dessa förändringar. Man måste först erfara t. ex. i hvilken utsträckning och på hvilka vilkor församlingsrätten blifvit medgifven och huruvida regeringen i fråga om pressen afskaffat den inskränkning, som gör rättigheten att få begynna utgifvandet af en politisk tidning beroende af regeringens gunst och nåd. För öfrigt kan man redan nu säga, att om dessa reformer verkligen skulle kunna sägas innebära det ?couronnement de Fedifice?, som kejsaren sedan flera år utlofvat, så hade oövilkorligen bort till de ofvan omförmälda förändringarne äfven ha kommit en försäkran från kejsarens sida, att han hädanefter afstår från de officiella regeringskandidaturerna och vill låta valen till lagstiftande kåren ske: fritt och utan inverkan från administrationens sida. Först då kan Frankrike erhålla en verklig representantförsamling. För Europa äro dessa förändringar af ganska mycken vigt, De kunna i viss mån sägas ha en krigisk. betydelse. :Foulds utträde ur ministåren är, tillika med ombytet af de båda försvarsministrarne, i flera hänseenden betecknande. Fould har i sin egenskap af finansminister varit den som gjort gällande den fredliga politiken, såväl under det danska som det sednaste tyska kriget, och han har derigenom gjort sig i hög grad impopulär i deras ögon, som anse, att Frankrikes ära lidit af den svaghet och undfallenhet det visat emot den Bismarckska politiken och de preussiska eröfringarne. Det är visserligen ställdt utom allt tvifvel, att kejsaren önskar fredens bevarande för d:a närmaste tiden: han vill att den siora expositionen skall ostörd försiggå; han önskar få hem sina trupper från Mexiko och: han vill -ha tid att anordna armåns nya beväpning och organisation. Men han inser, att om äfven, såsom det verkligen vill synas, såväl Preussen som Österrike för ögonblicket ha samma. behof af fred, så kan dock mycket lätt ett utbrott komma att inträffa i orienten, hvilket ingen kunnat på förhand beräkna eller förekomma. Kejsaren har derföre ansett det mnödigt att vara. beredd på allt. och han har velat genom de nu tilikännagifna politiska reformerna och genom ministerförändringen bryta udden af den allmänna opposition, som med all säkerhet kunde väntas skola uppstå emot armåorganisationsplanen. Måhända har äfven grefven af Chambord: nyligen offentliggjorda bref haft något inflytande på det steg som Napoleon nu tagit.