följden af turernas inskränkande till endast två i veckan, då äfven för dessa måste till-! handahållas särskildt ångfartyg och särskildt! förhyrd besättning. Deremot blefve minsk-r ningen i inkomst sannolikt så mycket större, i då förbindelsen, sedan den upphört att vara h daglig, förlorat största delen af sitt värde och sin betydelse. Komme så till uppoff-? ringarne för Stralsunderfarten äfven, säsom k mer än antagligt är, en icke så obetydlig 1 förlust på Travemindeförbindelsen, så vorel? fördelen af den från Libsk sida föreslagna i åtgärden, äfven i finansielt hänseende minst sagdt tvetydig. q Vi skola icke uttrötta läsarens tålamod med enskildheternåa af de bestämmelser, 1e-15 dande till en säker postutvexling och bil-? liga portosatser, hvilka vanligtvis utgöra fö! snål för underhandling vid afslutandet afl postfördrag. Det är temligen bekant, attl! en bland de förnämsta, af alla länders post-! verk eftersträfvade, fördelar är rättigheten till utvexling af sluten brefsäck. Denna rätt åtnjuter nu, på billiga vilkor, Sverge förl! all post, som genom Tyskland försändes till l Frankrike, England, Nederländerna, eller!S som öfver något af dessa länder transiterar, samt för korrespondensen mellan postanstal1 terna i Sverge och svenska postkontoret ij Hamburg. Då brefvexlingen med sistnämnda stad är ganska betydlig och genom 18641! års svensk-preussiska postfördrag afgiften4 för dithörande brefsäck blifvit nedsatt från 6 till 2 silfvergroschen pi 30 grammer, ärl det lätt inse, att en betydlig besparing bedj redes postverket genom: detta postförsänd-? ningssätt. i Några dylika förmåner eller någon ned-! sättning uti de i allmänhet gällande porto! afgifterna har hittills Libeck icke kunnat : erbjuda. Och mindre än någonsin lär detta ! hädanefter blifva fallet om framtiden be-l! kräftar tidningstelegrammens uppgifter derom att icke allenast Preussen skall komma att! f 1 4 l : j l j l öfvertaga ledningen af hela Nordtysklands poster, utan äfven att de öfriga förbunds-! staterna icke skall tillkomma rättighet att med fremmande makt sluta något postfördrag. Men — skall man måhända invända — ingenting hindrar Preussen att, äfven om sjöpostförbindelsen förlägges till Travemiinde, fortfarande bevilja svenska posten samma fördelar som hittills, om i Libeck försändelserna aflemnas till och från preussisk postbyrå. Det är sannt. Men det återstår att erfara om Preussen är så oegennyttigt, att det behandlar vår korrespondens lika äfven sedan största delen deraf drages! till en helt annan linie än den, hvilken! Preussen hittills sträfvat att företrädesvis! gynna och uppehålla. a Eller skall man möjligtvis säga: det ärl: ieke nödvändigt att Sverge sjelf genom fördrag försäkrar sig om alla de ifrågavarande : förmånerna. De kunna tillfalla oss genomlaftal mellan Preussen och de andra makter, Frankrike, England m. m., med hvilka vi önska utvexla sluten brefsäck. Må vara. Men då lära väl dessa fremmande makter, Frankrike, England m. m. icke heller underlåta göra anspråk på hela den vinst, fom uppkommer genom korrespondensens befordran i sluten brefsäck. Det är i sig sjelf ett mycket egendomligt förslag att uppsätta sjöpostförbindelse med ett land — vi begagna, i brist på annat, detta uttryck för staten Liäbecks område — hvars styrelse måhända icke ens är berättigad att träffa aftal öm vilgoren för pos-! ternas befordran m. m. Men, om detta hin-: der förekommer lika mycket i fråga äfvenT om Rostock och Wismar, hvilka i den åberopade artikeln också omförmälas, är detl emellertid ännu en o nständigbet, hvilken i ett afseende Läbeck mindre än någon annan stad på Tysklands nordkust lämplig till utgångspunkt för en sjöpostförbindelse med Sverge. Vi afse härmed det kända förhållandet, att för omkring 15 år sedan Libeck, i utbyte mot andra fördelar, medgifvit en adnan makt, Danmark, rätt att uppbära ett särskildt porto för all den korrespondens, som till Läbskt område anländer sjövägen; och detta utan att mot denna afgift brefven blifva från Läbeck till annan tysk eller utländsk postanstalt vidare fortskaffade, hvilken befordran fastmer skall med ett särskildt (tyskt) porto betalas. Det är en ordentlig beskattning, alldeles ensam i sitt slag, ålagd alla dem, hvilkas post befordras genom Läbeck. Ännu för mindre än två år sedan uppgick denna skatt till 22 öre för hvart svenskt bref om ett lods vigt. Genom1865 års svensk-danska postfördrag har för svensk post, som befordras i sluten brefsäck, afgiften blifvit nedsatt i allmänhet till 8 danska skillingar pr 30 grammer eller i medeltal omkring 5 12 öre pr enkelt bref, samt ytterligare till hälften deraf vid de tillfällen; då svenska postverket sjelf besörjer postens befordran till eller från Libeck. Men äfven med nämnda, ganska betydliga nedsättning uppgår för flera hundratusen bref denna afgift årligen till ett icke ringa belopp. Och en stat, hvilken sålunda jort allt hvad på den ankommer för att ördyra den Sofo gr mellan andra länder, som kunde söka sig en. väg genom dess område, synes icke ega synnerligen grundade anspråk derpå att samma korrespondens skall företrädesvis taga den vägen, den enda, på hvilken en dylik extra beskattning ifrågakommer. vad här ofvan blifvit anfördt rörande vilkoren för sjelfva poöstutvexlingen i Libeck, gäller naturligtvis lika mycket vintersom sommar-postföringen. Hvad åter beträffar postföringens större eller mindre snabbhet och säkerhet äfvensom sakens finansiela sida i allmänhet, skola vi icke länge uppehålla oss vid frågan, hvilkendera orten, Stralsund eller Travemiinde, må erbjuda slörre fördelar såsom utgångspunkt för en vintersjöpostförbindelse. Vi anse detnemligen mest önskligt, att icke å någondera linien en dylik förbindelse behöfde underhållas. Det är naturligt att, då tillfälle är till daglig, lika snabb och lika billig postförsändning öfver Danmark, en direkt sjöpostförbindelse mellan svensk och tysk hamn endast två ånger i veckan skall för sjelfya postutvexingen blifva af jemförelsevis mycket ringa betydelse. Utan allt värde är den icke då, i händelse postgången öfver Danmark blir för någon kort tid afbruteu, alltid finnes en direkt väg öppen till och från kontinenten.